Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 2

vi sakna grund, ehuru ett sådant förhållande säkerligen skulle från vissa båll med glädje betraktas. S älet hvarföre detta parti i artikeln bebandlas tämmeligen knapphändigt, utan att hvarken beröramas eller klandras, ha vi ej rätt förmått inse, så framt ej berömmets inbesparande får härledas af farhågan att derigenom stöta det parti, -.som här uteslutande borde frambållas, ett klander åter befanns möjligen kunna störa planen för den fusion, som bladet tyckes vilja åstadkomma emellan de moderat konservativa och de moderat liberela. Eno sådan fusion anse vi emellertid på goda grunder lyckligtvis vera omöjlig, då, enligt Svenska Tidningens egna ord, motvilJan emellan de båda partierna är större än emellan den äldre och yngre högern, grunden på hvilken de stå olika, och de liberalas framåtskridande icke, såsom fallet är med junkrarn2, betingas bvarken af adelskap eller konservativa läror. Om de gatnla liberela, hvilka i decennier kämpat för fosterländska reformer, icke blott för de ur högre politisk synpunkt likgiltiga, utan ock för de rent konstitutiva, och som uti sina leder kunna upp: visa de största parlamentariska utmärktheter, skulle med junkrarne ingå ett förbund, innebure detta från de förras sida en förnekelse af deras hela politiska lif, ett affall frin de åsigter de ofta utan framgång, men aldrig utan ära förfäktat.. Men vi tro dem ej om något sådant, som man nästan kunde vara färdig att kalla förräderi, och hoppas med tillförsigt, att Svenska Tidningens vackra dröm om ett riddarhus, der !3,,-delar af ledamöterna komme att utgöra en väl dresserad och lättstyrd trupp uppgå i rök. Fjerde partiet, i artikeln något oegentligt kalladt yttersta venstern, — enär den menings fraktion, som utomlands vanligen så benömnes, hos 0ss ej har någon motsvarighet, — säges vara ett oppogitionspärti quand meöme likasom det i samma tidnings uppsatser öfver borgareståndet förut skildrade, och utgöra samma andas barn). Det medfares äfven nu tämmeligen illa och behöfver väl ej heller synnerligt skonas, då kärnan utgöres af publicister och litteratörer, några afskedade embetsmän m. fl.., och för öfrigt är i saknad af släps. En demokratisk opposition inom ett adelsstånd, heter det, är ett oting. Inom en sådan kammare blir demokratien ett missljud i samljudet. Den granlagenhet, som iakttagits i fråga om junkerpartiets motiver, anses här mindre af nöden. Här säges det enskilta missnöjet öfver otillfredsatalda förhoppningar och anspråk hafva allestädes bryggor till detta lilla parti utlagda, 0. ä v. Till detta kapitel, som mer än något annat hvimlar af vrängda framställningar, förbehålla vi.oss, att en annan gång återkomma. ee Om svenska adelns. ställning i allmänhet yttras derpå åtskilligt, hvaruti äfven vi till en del instämma: Men då slutligen såsom bladets öfvertyge!se, den det ej kan frångå, öppet och utan reservation förklaras, att den väg af varsamt framåtskridande, zom beträdts af det moderat konservativa .riddarhuspartiet är den rättaste, och att den bör kunna biträdas af de egentligen så kallade lberalan, så se vi häruti på samma gång ett tydligt program för Svenska Tidningens politik, och en partimanöver, ehuru nägot mindre. fin än vanligt, att söka indraga heia det gamla liberala elementet uti den nya konservativa. noten. Såsom vi redan antydt, hoppas vi att detta försök till nytt politiskt fiskafänge skall af dem det gäller bemötas så som det förtjenar, och att alla skiftningarne af det äldre och yngre liberala partiet måtte förena sig för att kunna tillvägabringa en utskotissammansättning, som gör en samverkan med de öfriga stånden möjlig, och silunda låter ridderskapet och adeln intaga den ställning, som för dess eget rt förstådda anseende och samhällets båtnad ostridigt är och förblifver den säkraste, den