Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 1

Betrakta er dyrkare,, sade Antonio; se hur han smyger sig bakom de der träden för att undvika att möta er. Skola vi gå rakt fram till honom och tvinga honom att träda fram? Nej svarade Lucy tankfullt, År ni trött? Vill ni hvila er? frågade Antonio. Nej, icke ännu, jag vill hellre gå ännu en liten stund, och de fortforo att promenera, Lucy ännu tankfull. Tänk, sade hon plötsligen, om ni skulle begifva er till London och slå er ner der? Antonio såg på henne med oförstäld förvåning, och svarade derefter: Nåväl, om jag gjorde det, hvilka stora fördelar skulle erhållas derigenom? Åhn, sade Lucy, med edra egenskaper och medicinska skicklighet samt pappas inflytande skulle ni snart erhålla stor praktik och vinna förmögenhet. Kommo vi icke öfverens, svarade Antonio smälsende, att förmögenhet kan vara ett tvång ? H Sant, svarade Lucy, litet brydd, men det förefaller så naturligt — gör det inte — att söka att förbättra sin ställning ? Nå ja; men frågan är, skulle en förmösenhet förbättra min ställning ? sade AntoN0 tvekande. Låtom oss antaga att de svåigheter, som ligga i utförandet af den plan i rekommenderar, äro öfvervunna, låtom 088 RER min lyeka är gjord. Jag är rik åledes; men hvad har jag vunnit derpå? Märk örst hvad jag måst uppoffra derför. Jag har nåst underkasta mig en fullkomlig landsförisning från mitt fädernesland, måst afsäga mg alla mina böjelser och vanor, mycket om fröjdar mitt hjerta och mina ögon, det älbekanta språket, min kära varma sol och let blå hafvet; dessa orangelundar, som hvifta ill mig doftande erinringar från mitt herrliga