Aftonbladet – 17 oktober 1856, sida 3

papperet. Hvad oss angår, kunna vi ganska väl fatta, huru en enkel, okunnig, men med fantasi begåfvad italiensk yngling, hvars föreställningar om allt skönt och intagande från tidigaste barndomen äro förkroppsligade i madonnans bild, det vill söga i en intagande gestalt i blå klädning och fladdrande ljusa lockar — vi kunna fatta, upprepa vi, att en sådan yngling, plötsligen förd ansigte mot ansigte med ett så ljufligt exemplar af qvinlig älskvärdhet som denna unga engelska flicka, skulle identifiera henne med sin länge dyrkade typ af älsklighet och mildhet. Battista framhärdade en stund i sin bedårelse, trots Antonios föreställningar och Speranzas bannor, hvilken skämdes, förklarade hon, öfver att se honom uppföra sig som en sådan gås. Battista hade endast ett argument, men med detta parerade han och tillintetgjorde alla invändningar; han hade sett henne förut, ban var viss derpå, och hon hade talat till honom och sagt honom att hon var madonnan. Detta hade, enligt Battistas utsago, tilldragit sig en natt under en förfärlig storm, då han, uttröttad af träget arbete vid pumparne, kastat sig på en packlår och insomnat. Madonnan hade under sömnen visat sig för honom och med blixtrande ögon tilltalat honom med dessa ord: MÄr detta ditt sätt att tillbedja mig, att du går till hvila utan att läsa ett salve regina till min ära? Härvid vaknade Battista, steg upp, läste sina böner, upprepande som vanligt ett salve regina, och insomnade derefter ånyo. Och sel madonnan visade sig åter för honom, denna gång med högst milda blickar, och sade med ijuflig röst: Battista, du är en god yngling; 2å länge du sätter din förtröstan till mig, skall intet ondt hända dig; var vid godt mod, du skall återse Bordigheral Om de nu satte tro härtill eller ej, derom bekymrade sig