Aftonbladet – 17 oktober 1856, sida 3

Battista icke — han började bli förtretad öfver dessa invändningar — men rösten han hade hört, ögonen, håret, gestalten han sett i salen i öfra våningen i osterian på förmiddagen denna lyckliga femtonde Maj, var hans madonnas . röst, hår, ögon och gestalt; han kunde svärja både derpå, och att det varsamma blå klädning till på köpet. Vi måste hjelpa dem att bli giftay sade Lucy på eftermiddagen, då hon var ensam med doktorn. Måste vi? svarade Antonio skrattande; jag trodde att det alltsammans skulle gå af sig sjelft, åfven utan vår hjelp. Jag har. stor lust att kalla er en tråkig doktor, som pappa. en gång gjorde, sade Lucy med en min af otålighet; ni vet ganska väl hvad jag menar. Ni sade mig ju sjelf att Rosas affärer voro i dåligt skick? och det är ju ett faktum att Battista förlorat allt hvad han egde? Nå, är det icke då ganska tydligt att de behöfva vårt biträde för att kunna gifta sig ? Säg icke vårt biträden, sade Antonio; ty hvad mig beträffar, har Jag ieke annat än välönskningar att skänka. Fullkomligt misstag., sade Lucy hastigt; ni måste skänka mycket mer — tid och besvär och en mängd saker; ni måste taga reda på deras skulder och uträkna hur stor summa som behöfves för göra dem. skuldfria. En stor summa, svarade Antonio allvarligt, skakande sitt hufvud åt den ifriga talarinnan, en stor summa. Det gör ingenting, sade miss Lucy, papra, för att göra mig till viljes,.. han måste; jag skall säga honom att det varit så godt vi låtit Battista vara qvar på sitt fartyg, om vi icke göra något mera för honom och Speranza. l