Aftonbladet – 17 oktober 1856, sida 2

en nn ne ————— — — — mn nnae—— 22 lät han uppsätta stora knippor af en vanlig. giftig planta (Erigeron Viscosum, ZLin.), dopvad i mjölk, i alla rummen och på balkongen, hvilken drog flugorna till sig, och ögonblickligen befriade henne från en af Italiens plågor. Lucy hade en tanke omsorgsfullt gömd i sitt hjertas innersta djup, och denna tanke var, att det säkerligen icke fanns någon i verlden, som kunde förliknas med denne doktor Antonio. Sådant var i det hela sakernas tämmeligen tillfredsställande ställning i osteria del Mattone denna lyckliga dag, den 15 Maj 1840. Klockan var tio på morgonen, en morgon så tjusasde som skalder och foglar kunna besjunza. Miss Davenne, i en ljusblå klädning, satt på balkongen, sysselsatt med att rita. Var valet. af en blå klädning helt och hållet tillfälligt å hennes sida, eller stod det på nägot sätt i sammanhang med Anton os yttrande föregående afton, att han af alla färger mest tyckte om den blå? Hvem kan säga det? Antonio satt äfven på balk ngon, nägot bakom Lucy, och häftigt ryckande i skägget, ett tecken till oro. Hutchins var sysselsatt att inne i salen ordna uti en vas en stor bukett af törnrosor, som doktorn nyss haft med sig. Han kom sällan tomhändt, men som hans fasa för alla slags tacksögelser var lika stor som förr, hade Lucy vant sig att endast med ett leende visa sin erkänsla för hans små presenter. Mot vanligheten hade de bege föga att säga hvarandra, och samtalet mates. Kanbända var Lucy upptagen af sin sitning, kanhända var det någonting annat som upptog hennes tanker. Detta var syn-en förhållandet med Antonio, och hans vanliga lugna godmodighet hade ötvergifvit bonom denna morgon. Det är första gången sedan vi gjort hans bekantskap, som han förråder starka symptomer af en sjukdom, hvil