Aftonbladet – 16 oktober 1856, sida 3

—— 0 vinner alltid tvenne spel af tre, ty Antonio har upptäckt att sir John icke kan förlora spelet utan att äfven förlora sitt goda lynne, och Lucys far är odräglig då han är vid dåligt lynne. Lucy har under dessa fjorton dagar tillbringat nästan all sin tid ute på balkongen. Alltsedan hon blifvit i stånd att tillbringa dagen i fria luften har hennes helsa blifvit betydligt stärkt. Hon är mycket road af de musikeliska soirerna, förnämligast af musiken — Lucy älskar verkligen musik — men äfven till någon del i anledning af det uppseende hon väcker. Förundransvärdt nog synes Lucy aldrig förr ha anat att hon är intagande, eller om hon anat det, begynner hon nu först att vara road af att vara det. Hon märker att alla äro så artiga, så aktningsfulla, så uppmärksamma mot henne. Lucy är, i sanning, en liten drottning, omgifven af eit litet hof. Hon gör märkbara framsteg i teckning, särdeles i teckning af figurer, hvaraf hon är mycket road, så road att hon porträtterat Speranza tjugo gånger — Speranza, hvilken i timtal sitter för henne med englalikt tålamed,, icke längre blek och nedslagen, utan försköHad af någon hemlighetsfull aning om att någon lycklig tilldragelse väntar benne; dessatom har hon sin guitarr och Antonios. visiter, och Lucys timmar äro således ganska upptagna. Ritmästaren roar henne äfven i högsta grad, — en sådan eldfängd, häftig liten man, så välvillig tillika och så talangfullt Dante är, säger EN Lagy till doktorn, en nästan. för djup källa för henne, men hon fortfarlikväl att upphämta allt hvad hon kan. Eon: erkänner öppet att hon pu mera fullt njuter: af utsigten från balkongen än de första dågarne; det förefaller, för att nyttja heanes eget: uttryck, som om alla dess olika skönheter sammansmält i en enda stor. (Forts.)