Aftonbladet – 16 oktober 1856, sida 2

turligtvis inte om de stora städerna, utan om landsbygden, hvarest nästan hvarenda man eger sitt lilla jordstycke, hvilket han odlar så godt han kan. Den, som eger en ringa lott jord och har tid till öfverlopps, arbetar för betalning åt sin granne, hvilken, emedan han eger mera jord, behöfver mera arbetsstyrka; men den, sork arbetar för betalning, och den, som betalar för arbetet, umgås med hvarandra på en fot af follkomlig jemlikhet. Den aflönade arbetaren anser sig lika litet under den, åt hvilken han arbetar, derföre att han emottager pengar af honom, som denne anser sig öfver den förre derföre att han betalar för arbetet. Ni beskrifver ett verkligt Arkadien, sade Lucy. ;Jag önskar att det vore sån, fortsatte Åntonio, skakande sitt hufvud; men det finnes djupa skuggor på taflan. Despotismens olycksbringande verkningar uppenbara sig här som öfverallt annorstädes i Italien. Det tillstånd af ytterlig okunnighet, hvaruti de menniskor, om hvilka jag talar, lemnas af en styrelse, af beräkning fientlig mot all slags upplysning — tillbedjandet af den döda bokstafven i stället för andan som gör lefvande, hvari de uppammas och qvarhållag af deras prester — vanan att gömma inom sig oförrätter, för hvilka ingen upprättelse är möjlig, och öfver hvilka det skulle vara farligt att visa barm; — alla dessa förderfliga inflytelser saraverka till att hålla moreliteten på en ganska låg ståndpunkt. En man, som icke för allt i verlden skulle vilja äta en bit kött på fredagen, eller försumma att höra messan på en helgdag, gör sig inga skrupler af att bedraga sin husbonde på en timmas arbete, eller att tala osanning för att erbålla nedsättning i den arrendesumma han betalar jordegaren. Det är för mycket illa,, sade Lucy; och