Aftonbladet – 15 oktober 1856, sida 2

brukade ha de båda förra hästarne, af en eller annan orsak icke kunde erhållas, åtminstone icke förr än om en vecka — en underrättelse, hvilken icke obetydligt störde den gode gamle gentlemannens belåtenhet. Då den välvillige doktor Antonio märkte detta, förde han den modfälde Prospero å gido och talade några minuter med honom, hvarefter han vände sig till baroneten och sade, att vid den gård, der gossen bodde, fans ett tämmeligen bra stall, och att om det fölle sig lägligt för sir John, skulle det otvifvelaktigt vara ett barmhertighetsverk å bans sida att anförtro hästen till Prosperos omvårdnad, hvilken, då hau blef i stånd att återtaga sin befattning som postiljon, hade en yngre bror, som kunde tjena till stalldräng i bans ställe. Baroneten antog genast detta förslag, och Prospero, icke litet belåten öfver denna lyckliga tilldragelse, hjelpte sin nye signor padrone att stiga ur sadeln, under det att denne gaf honom tillsägelse att hvarje morgon klockan sju inställa sig vid Osterian, för att emottaga föreskrifter för hvarje dag. Lucy, hvilken från balkongen kunde höra och se allt, som tilldrog sig nere på gården, hade följt alla omständigheter af denna lilla episod med ett intresse så lifligt, att det nödvändigt skulle ha förefallit en likgiltig iakttagare opåkalladt af tillfället; och då sir John bade kallat Antonio min bäste doktor,, hade hennes bleka kinder öfvergjutits af en rodnad af tillfredsstöllelse, och hennes leende blifvit allt mer och mer intagande, Det var ju helt naturligt att hon, godbjertad som hon var, skulle glädja sig öfver den vänligare sinnesstämning, som började visa sig emellan hennes far oeh hennes läkare. Så vänligt af er! sade Lucy till Antonio, då han kom upp till henne och satte sig bredvid henne,