Aftonbladet – 15 oktober 1856, sida 1

af qvinnar, eller ens sf männer, för att var i stånd att afgöra saken ex cathedra, Så myc ket vet jag, att af alla de medmenniskor, mec ; hvilka det hittills varit min lott att komma : vberöringa är den person, hvilken jag funni alla andra vida öfyerlägsen, en qvinna. Hvarför en dylik förklaring, beräknad, skulle men tycka, att smickra hennes qvinliga stolt , het, skulle göra Lucy nedslagen och tyst, kunna vi icke åtaga oss att uttyda. Det säkra är att den gjorde det, och att hon satt; länge . efter sedan doktorn aflägsnat sig, utan att bry sig om hafvet eller landskapet, böcker eller penslar, fördjupad i tankar, hvilka tycktes vara af sorglig art: Arma lilla Lucy! Hon väcktes upp: ur sitt drömmande tillstånd af sir John, som kom till henne med ett bref i I handen. Det var från Aubrey, och tillkännaI gaf att han blifvit nödsaka uppskjuta sin afresa, i anseende till tjensteåligganden, samt att han icke för närvarande visste när han skulle kunna resa, säkerligen icke på fyra månader, men att han skulle skrifya för att meddela sin far närmare besked, Lucy bar denna underrättelse särdeles filosofiskt. Det är ju ändock endast fyra månader, pappa, och en fördel är att vi icke behöfva skynda oss så mycket att komma härifrån. Nå ja, svarade sir John, kanhända vi få anledning att kalla detta uppskof lyckligt.Ja, dessa underrättelser lätta verkligen mitt sinne; det skulle ha varit dystert för min gosse, om han i sitt hem blifvit emottagen endast af domestiker. Vi kunna resa långsamt och uppehålla oss en kort tid i Paris. Ack, pappa! sade Lucy; jag bryr mig icke alls om Paris; låtom oss dröja i detta; vackra Italien så länge vi kunna. i Men, mitt barns, svarade nästan förtretad baroneten, som icke tyckte om så många inkast mot sina planer, jag önskar att du skall;