Aftonbladet – 15 oktober 1856, sida 1

DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONID, Öfoersättning från engelskam.) Ni har utan tvifvel rätt,, sade Lucy, sor vanligtvis ansåg Antonio ha rätt. Jag undrar, fortfor bon, hvarföre allting österländskt alltid har en så hänförande inflytelse på fantasien. Jag kan icke taga mina ögon ifrån dessa palmträd, de komma mig att tänka på korståg och riddare, sammanblandade med skriftens berättelser. Fantasien lånar mycket från minnet, sade Antonio, och skådar derföre tillbska till det förflutna. Berättelser, första gången hörda på modersknäet, förgätas aldrig helt och hållet, — en liten källa, som aldrig helt och hållet uttorkas under vår vandring genom förbrännande år.n : — Jag håller af detta Bordighera! sade Lucy efter en liten paus. : Ehuru vackert det är, anmärkte Antoni pberöfvar det er en vidsträckt och slösmriad utsigt af franska kusten. Jag saknar den icke allso, svarade Luoy; pett långt utsträckt landskap förvirrar min uppmärksamhet, och jag kan aldrig låta bli att anstränga mina ögon för att upptäcka horisonten. Hafvet och himlen äro de enda store rymder, hvilka man verkligen njuter af att betrakta.n Ganska santo, sade Antonioz ni har en; artista själ. i Jag önskar det vore sår, sade Lucy, Jätt Tednande. Se Aftorbl. n:r219—223, 225, 226, 228—231, 238 och 234—240.