Aftonbladet – 14 oktober 1856, sida 3

zz Öresundspostens senasie veckomemoir. Den sista veckan har varit rik på öfverraskningar: Öfverraskningar för örigt af det slag, som åtminstone hvad ett par deraf angår, ieke kan annat än fögna ens hjerta! Öfverraskningar, som icke kunna betalas-med mycket godt! Pro primo: prins Oscars lyekliga förlofning. Man trodde nästan att deticke skulle bli något af alltsammans. Man hade förlorat apparancerna, man började redan tala om — korgar, om diplomatiska kontramineringar, man började nästan vänja. sig vid den föreställningen att denne unge prins, som dock har så mycket till sin fördel, skulle vara dömd till ett ledsamt ungkarlslif.... Men saken var endast den, att man — hade blifvit förd totalt på villospår. Prinsen gjorde i somras en resa till England. Strax hette det: det är en af drottning Victorias döttrar, som här är i fråga. Prinsessan är visserligen änbu mycket ung och icke konfirmerad, men hon kan bli äldre och hon kan lätt göra ifrån sig sin katekes; det är icke så illa att i tid hålla sig framme och göra sig säker om sin skatt... Alltså en engelsk prinsessa. Men. prinsen, kom åter hem från London och — utan förlofningsriog. Man gjorde stora ögon. Man skakade på hufvudet, man visste ej riktigt hvad skulie tro. Under detta gjorde sig prinsen e tid resfärdig. för audra gången, och innan någon menniska visste ordet af, befann sig den unge fursten åter på kontinenten, vid Rhein. Denna gång gick det hastigare och lustigare. Telegrafen har för några dagar sedan förkunnat: att prinsen nu verkligen är förlofvad; det är formligen eklateradt af hr Re i Hamburg (den: store depesch-speditören), och det har icke blifvit från något håll motsagdt. Prins: Oscar är fästman, och fåstmön är en prinsessa af Nassau. Detta var aunat, än en prinsessa af Eng-; land. Sannt! men hvem säger, att tankarne någon-i sin legat åt detta båll? Hvem borgar för att; funderingarne åt engelska hofvet ett enda ögon-i blick varit rätt seriösa? Man har varit narrad: och man har fått sig beredd en liten surprise, se der allt! En skälm, prins Oscar! han skjuter icke dit han sigtar. Men jag vet dylika exempel: rundtomkring mig. Det är modernt. En annan surprise är justitierådet Giänthers utnämning till justitiestatsminister. En Ööfverraskning, hvarmed vi alla böra vära ganska belåtna. Man tredde nästan att en annan skulle bli den lycklige, t. ex. friherre De Geer. Friherre De Geer, den icke oäfne följetonisten,. författaren till Hjertklappningen och diverse annat! Nan har aldrig förr haften följetonist till justitieminister, det kunde ha varit ett försök att göra. Rosenblad på sin tid var endast sirapist Man har ändtligen beslutat sig för atttaga en jurist. En tredje öfverraskniog torde vi sjelfva hafva beredt vår ärade publik. Öresundsposten har erhållit en ny redaktör. Det har varit väntadt visserligen! men onda tungor hafva talat om möjliga frontförindringar, i politiskt afseende, om personer ur de: ministeriella lägret o. s. v Man har visat vår tidning den uppmärksamheten att göra den till föremål för kombinationer, för versioner, för konversationer, för divinationer, för — hvad vet jag? för selegrafdepescher! Den lär öfvergå till högra sidan,. Den lär komma att byta rol med Helsingborgsposten, hvilken senare organ åter blifvit af det denokratiska (oh!) partiet vunnen för 100,000 rdr riksnynt, den lär hädanefter komma att inspireras af Mfverste Hazelius, som tagit aktier i Öresundsposten ör en tunna: guld!s den erhåller till: redaktör en rerr Maximilian Axelson; detta är — en pseydonym! Jeh vet ni hvem, som döljer sig derunder? (Betylelsefull gest, motsvarande femhundra tankstreck.) Men man torde ha blifvit surprenerad. Den nys redaktionen har uttalat sig, och summan på texten orde blifva den, att Öresundsposten — fortfarande ir pförlorad för menskligheten., såsom det just i det motsatta lägret kallas, förhärdad i sin gamla synd, örhärdad icke minst i sina — memoirer! Också en öfverraskning! an