Aftonbladet – 14 oktober 1856, sida 2

följd deraf sorgliga misstanker om arten af den bildning som afses. Vi hafva vid granskningen af den nya skol ordningen funnit värdet af vissa nya grundsatsers erkännande deri betydligt försvagadt genom det sätt, hvarpå dessa grundsatser blifvit vid tillämpningen kringskurna, och vi yttrade, att en blick på den indelning af undervisningstirsmarne och -på de lärokurser, som blifvit angifna genom de nya läsordningarne, endagt gifver ytterligare stöd för cetta omdöme. Det är vid en sådan blick som det företrädesvis uppenbarar sig, huru den nyare, medborgerliga och tidsenligare bildningens kraf, ehuru erkändt såsom grundsats, i tilllämpningen blifvit fortfarande tillbakasatt till förmån dels för den så kallade klassiska, som illhör förgångna århundraden, dels för ett öfverdrifvet hyllande af franska språket såsom snart sagdt det förnämsta nyare bildningsmedlet. d Innan vi här fästa uppmärksamheten på några af de missförhållanden, som i detta afseende vidlåda den nya skolförfattningen, anmärka vi endast i förbigående det oegentliga och emot det allmänna skolbruket helt och hållet stridande sätt, hvarpå stadgan begagnar uttrycket läsordning, då: dermed här (S 21 och bilagorna A. 1—3) alldeles icke menas, hvad man i skolorna allmänneligen är van tt förstå med detta uttryck (schema lectionump), utan dels blott en summarisk tabell öfver mmarnes fördelning, dels en likaledes summarisk förteckning på lärokurser. En sådan tabell och en sådan förteckning, den senare särskilt för den klassiska och särskilt för den reala linien, finnas emellertid stadgan bifogade, och ehuru de icke äro föreskrifna till ovilkorlig efterrättelse, skola de lock enligt 8 21 tjena till hufvudsaklig ledniag. De kunna således äfven tjena till en någorlunda säker ledning för uppfattningen af det sätt, hvarpå lagstiftaren sjelf tänkt sig de i stadgan utstakade allmänna grunderna böra rätteligen utföras. När man jemför S6 6—38, som upptaga de läroämnen, i hvilka undervisning skulle meddelas, och jemför denna förteckning med kursoch timtabellerna, finner man, att. bland de imnen, som uti den gamla skolordningen ännv iro föreskrifna, tvenne icke ovigtiga här alldeles saknas. Vi mena sedelära och stats-. kunskap. Filosofien är bestämdt inskränkt till logik och psykologi med uteslutande af moral; Detta anse vi för en försämring at den gårla skollagen, der åtminstone namnet praktisk filosofi, ehuru sväfvande uttrycket är må vara, gaf tillkänna, att lärjungarne borde erhålla någon kunskap utöfver hvad de inhämtat af katekesen och teologien, om sedlighet och dygd, om rätt och orätt, om samhälle och de förbindelser det ålägger. Historiska ämnet är lika bestämdt inskränkt till egentlig historia och geografi. I den gamla skolordningen förekommer dock ordet statskunskap (de enklaste begreppens) iblard fordringarne för uppflyttning till gymnasium, och ehuru, besynnerligt nog, detta läroämne icke sedermera upptages bland fordringarne för afgång till universitetet, kan rixän dock icke föreställa sig lagstiftarens menixg hafva varit, att statskunskapen, sedan den väl fått begynna i skolan, skulle uteslutas från gymnasium. Hvarföre hafva då desså båda ämnen blifvit borttagne ur den nya änmesförteckningen? Ärg de mindre behöfliga i vår tid, än de voro 1 Gustat II Adolfs och Kristinas, di de infördes i våra gymnasier? Om de under den senaste tiden snart sagdt endast stått på appsret, var detta ett skäl att hellre helt och hället utplåna dem, än att på ett tidsenligt sätt åter upplifva hvad som råkat i glömska? Författaren till den nya stadgan har i all: mänhet varit så skonsam emot den gala, at: vi svårligen kunaa finna något skäl, hvarföre just dessa båda läroämnen så skoningslöst skulle utkastas. Hade detta missöde blott träffat ett af dam båda, skulle man kunvat skrifva det på glömskans räkning. Nu har det utseende af plan cch beräkning. Men icke är det på detta sätt, som det i första paragrafen upptagna stadgandet, att elementarläroverket skall meddela allmän medborgerlig bildning, blifver till en sannin?. Kastom nu en blick på de så kallade läsordningarne. För att icke å nyo uppehålla oss vid ordningen för de främmande språkens lärande, hverom vi redan sagt vår tanke, finna vi bland flera anledningar till anmärkningar exempelvis, att katckesläsningen gehast ifrån början ingår uti undervisningsplanen till den utsträckning. att sedan lilla kotckesen fordråts såsom vilkor för intagning (i likhet med hvad äfven förut egt rum) icke mindre än fyras bufvudstycken af den stora skola genomgås i de båda lägsta och för alla lärjungar gemensamma klasserna: Vi finna vidare, att för de lärjungar, som läsa klassiska språk, latinet uti 3:dje klassen upptager icke mindie än 10 timmar i veckan eler i det närmaste en tredjedel af hela skoltilen ( 32 timmar), samt ide följande klassema 8 timmar, ända till åttonde eller öfversta klassen, der fnan för det ena året deråt bestämt 6 och för det andra 7 timmar i veckan. Likaså har grekiskan från och med 4:de klassen, der detta språk först inträder, fått 6 timmar 1 veckan, utom näst sista årst i öfversta klassen, då det har 5. Dessutom skola delar af nya testamentet läsas på grekiska under kristendomstimmäarnel Deremöt har allt hvad naturvetenskap är, sammanlagdt, äfven fysisk geografi deruti inberäknad; för samma lärjungar endast fått högst 2 timmar samt i de tvenne nästöfversta klasserna blott I timma i veckan, hvilket till och med Ae HANNAS TTR AVSES LANT FIKADE DD taga Battistas plats, och följande dag skulle bevifva sio till Genna Tueve ögan sade mer