Aftonbladet – 14 oktober 1856, sida 1

Us, fr Taggia måste vara, med en så intagande, belägenhet på sluttningen af höjden. Det fägnar mig att ni beundrar det — stället, menar jeg, icke utkastet. Jag hop: pas att få se er sjelf göra det mera rättvisa en dag. Men nu måste jag gå, eljest blir det för sent att afsända ett bref till Battista. Au revoir. : Då Antonio gick igenom trädgården, mötte han sir Jobn och stannade för att säga honom, att hvilstolen, som han bestält, skulle bli färdig om några dagar, och att den person som skulle göra den hade förklarat att den skulle bli ganska ändamålsenlig. Sir John förnyade sina tacksägelser , . ochnedlät sig derefter att fråga efter poxiljonen — en förfrågan, som alltid gjordes då sir John ville vara särdeles artig mot doktor Antonio. Prospero var en slags neutral mark, på hvilken de krigförande makterna möttes under förbindligt vapenstillestånd. Prospero hade, sade Antonio, nyss koramit upp ur sängen, men vore ännu oförmögen till något slags arbete. Ville doktor Antonio hafva den godheten, frågade sir John, att underrätta denne olycklige person att han, sir John, i anledning af det goda vitsord doktor Antonio afgifvit om honom, beslutat att icke videre tänka på den beklagansvärda tilldragelse, i hvilken postiljonen spelat en så framståenile rol? Antonio försökte efter bästa förmåga att visa sin er könsla för den Kkompliment mot bonom som gir Johns ord inieburo; och förklarade att han var särdeles glad att få öfverbringa ett så godhetsfullt och glädjande budskap till sin patient, Hvarefter de båda herrarne ätskilder, mycket belåtna med hvarandra. . Om aftonen berättade Luoy i korthet för gin far Battistas historia, omtalade hans närvarande bedröfliga belägenhet, och slöt med en begäran om kitet penningar för att hbjelpa