Aftonbladet – 14 oktober 1856, sida 1

har ej talat ut ännu, doktor Antonio; jag ville veta hvad det var för ett ställe långt, långt bort, dit Battista reste?s Sidney, sade doktorn, i Tipodernas landp, och han skrattade bjertligt. Och af. hvilken sjukdom dog Speranzas far? , Af en sjukdom, hvars hårda vetenskapliga namn ni aldrig skulle komma ihåg; en sjukdom, hvilken hindrar magen ifrån att förvandla födoämnena till näringssafter. Som de personer, hvilka lida af denna sjukdom, ständigt hafva begär. efter föda, och likväl blifva svagare för hvarje dag, ha de goda menniskorna i denna trakt kommit öfverens om att det är ett djur eller en fogel i deras mage, som slukar allt hvad de äta. Sade ej Speranza er detta? ..?J0, det gjorde hon yerkligen; och säg mig äfvenn, fortfor Luey, hvad det betydde att gå till skogen? Speranza talade så ofta lerom. Nästan alla socknar häromkring, upplyste Antonio, ega någon dem tillhörande skog, hvilket är en stor hjelp för NA familjer, hvilka icke allenast ur den erhålla det bränsle och foder de behöfva, utan äfven hafva en liten inkomst af att förse sina mera välmående grannar med dessa båda nödvändighetsartiklar. Detta mödosamma arbete att gå till skogen tillfaller uteslutande qvinnurna; men det är likväl det enda stränga arbete de äro underkastade, Det är vanligt för fattiga bönders hustrur och döttrar att så bittida som klockan ett eller tu på morgonen begifva ped till skogen, hvilken ofta ligger en eller två timmars väg från deras bostad, för att hinna tillbaka till klockan tio, då de tillreda middagsmåltiden, efter att-ha förtjenat fem eller sex pence — lika mycket som betalas för ett helt dagsverke på fältet af en qvinna.