Aftonbladet – 13 oktober 1856, sida 2

NR RNE ANSATSEN långt borta, föra edra tankar till denna anspråkalösa nejd. Tala inte till mig om . att resa härifrån, doktor Antonio, Jag har blifvit så förtjust i detta fula, gamla hus, att jag skall försöka att öfvertala pappa att köpa det och göra det till en vacker cottage. Skulle niogerna vilja ha oss till grannar ? Det skälmaktiga uttrycket i hennes -ansigte öfvergick till ett småleende, hvilket doktor Antonio besvarade med en tämmeligen allvarlig, men dröjande blick. — Kom nu, doktor Antonio, och sätt er här bredvid mig, och vänta inte att komma häri: från på minst två timmar. Jag har så mycket att säga er, så mycket att fråga er. Antonio lydde, och Lucy började derefter med en något vigtig uppsyn: Speranza berättade mig i går allting om henne och Battista.n i 5 Jag vet att hon gjorde det, och det gläder mig. , Ni bar lifvat hennes mad, och kon ser redan mindre olycklig ut. Jag har just nyss läst den stackas Battistas bref.v Vi måste hjelpa demp, sade Lucy med ifver; och ni måste råda mig hvad jag bör göra. Allt hvad Speranza sade mig: är Ju sant, och Battista är ju verkligen en bra karl? Jan, sade Antonmo, han är en förträfflig gosse, hvad vi italienare kalla di buond pasta. stilla och enkel, i så hög grad, att det iblan förundrat mig att en så liflig och qvick flicka som Speranza kunnat fästa sig så djupt vid hos nom; men det är dåraktigt att undra öfver dylika saker, Må det vara nog att nämna, att hela Bordighera med en mun talar: godt om den olycklige ynglingen, och att berömma sip granne är, som ni vet, icke den dygd för hvilken småstäder vanligen äro utmärkta. Men hvad noggranheten af Speranzas uppgifter beträffar, är jag mindre säker derpå. Icke att jag menar att Speranza med uppsåt bedragit er — dertill är hon ieke i stånd; men hon och Rosa, och Battista sjelf, ja, och jag kan säga nio tiondedelar af befolkningen i Bordighera hysa vissa ajelfskapade, oriktiga före