Aftonbladet – 13 oktober 1856, sida 2

Men om jag frikänner bonomp, fortfor Antonio, från att ha konspirerat mot Battista, så saknar jag ord att uttrycka min förtrytelse öfver det godtyckligt hårda, nej, barbariska sätt, och för detta håller jag honomanavarig, hvarpå ban tillämpade lagen; — en lag isig sjelf tillräckligt tryckande för den fattige. Hvilken anledning kunde finnas att låta den stackars ynglingen sitta i fängelse i San Remo i en vecka, neka honom trösten att träffa dessa tvenne arma qQvinnor, och skicka borom, bevakad af soldater, som en missdådare, till Genua, så framt det icke skedde för att tillfredsställa ett gammalt agg? Hur grufligt grymti sade Lucy med flammande ögon. Om ett sådant uppförande blefve allmänt kändt, eller invånarne i staden insände en petition till regeringen, skulle hän säkerligen blifva afsatt. Ni glömmer att vi äro i Italien, sade Antonio med ett sorgset småleende. Sådant uppförande är vanligt. Kommendanterna äro bla uttrycket af regeringens anda, och så. com sådant i högsta grad skyddade och understödda. Hurudant tror ni resultatet af en sådan petitian som åen ni föreslår skulle bli? Jo, den skulle återsändas till kommendanten sjelf, och då finge de som inlemnat petitionen se sig före. Hur sä, hvad skulle han kunna göra dem? frågade Lucy. Fråga snarare bvad han icke skulle kuna göra. Han skulle kunna göra allt hvad han behagade. Vi öro alla i hans våld. Han kan godtyckligt kalla till sig hvem som helst, öfverhopa honom med smädelse, insätta honom i fängelse, eller låta föra honom till en fästning, utan någon slags undersökning eller dom; — ban kan låta stänga den ene köpmannens bod, återkalla den andres tillståndse bref; — han kan, genom att skicka tvenne rader till Turin, få mig afsatt från den plats jag innebar och fördrifven ur riket ; hän kan. uppzätta en hatt på en stång och, i likhet: med Gessler, -befalla hvar och en förbigående att buga sig för den. (Förts.)