Aftonbladet – 13 oktober 1856, sida 2

kulle komma att i väsentlig mån underlätta Hjelnarens sänkning, och att det vore af största vigt ör gillet, att föreningsbanan emellan Köpinog-Hultjernvägen och södra stambanan anlägges utefter stora stråkvägen förbi Pålsbo, i stället för, såsom föreslaget lärer vara, öfver Halsberg. — ! rån Piteå skrifves i Norrbottensposten af den 4 Oktober: Den olyckshändelse, som drabbat styresmannen vid afvittringen, ingeniören N. P. Boden, och livarom ryktet hitkom för åtta dagar sedan, här har väckt allmänt deltagande. Efter hvad uppgifvits har Boden måndagsaftonen den 22 Sept. begifvit sig ensam från Töre gästgifvaregård på väg till Rånbyp. Kort före honom hade löjtnant Grape afrest på särskilt åkdon, men när han, oaktadt sakta körande, ej upphans af Boden, återvände Grape till Töre, utan att på vägen blifva varse hvarken häst eller åkdon. Åtföljd af några personer och medtagande ljus begåfvo de sig ånyo i väg och funno en häst och åkdon i diket vid vägen och Boden liggande död under åkdonet. Vid den yttre besigtningen lärer man endast funnit en blånad öfver bröstet och några mindre skråmor i ansigtet. Mån antar att han insomnat i åkdonet och att hästen, i mörkret skrämd af något, viket af vägen och stjelpt, hvarvid Bodån fallit mot någon sten eller stock. Hr Boden, som bott här i flere år och vid landshöfdingeembetets förflyttniog till Luleå äfven ditflyttat, efterlemnar här många vänner. Hans bortgång är äfven för afvittringen svår att ersätta. Riksdagsmannavalen. Bondeståndet, För Norrbottens läns norra domsaga hermmansegaren Rutström ifrån Neder-Torneå. — Som man vet har preussiska regeringen nyligen utfärdat ett förbud mot spridningen i Preussen af den i Augsburg utkommande Allgemeine Zeitung. Man har mycket undrat öfver den egentliga anledningen till denna åtgärd, då nämda blad visst icke kan beskyllas för någon öfverdrifven liberalism, och då den omständigheten att bladet hufvudsakligen står på österrisk ståndpunkt, äfven i sådana frågor, der Österrikes och Preussens intressen stå i strid med hvarandra, icke rimligen bort kunna föranleda ett dylikt förbud, så länge icke den ringaste fara är för handen, att preussarne skulle kunna bli österrikiskt sinnade. En artikel, uti hvilken Preussisches Wochenblatt utvecklar de påtagliga töljderna af detta tidningsförbud, bekräftar ytterligare den iakttagelsen man under de senare åren ofta haft tillfälle att göra, att de reaktionära vid sina RN åtgärder gemenligen låta leda sig af hat och passion, utan att ens närmare betänka, om resultaterna af desså åtgärder skola lända deras egen sak till gagn. Allgemeine Zeitung hade inom Preussen sina läsare inom de mest bildade klasserna, och om dessa någongång känt någon förargelse öfver en eller annan österrikisk artikel, så har detta icke menligt inverkat på deras preussiska patriotism, utan snarare tvärtom; de ha i synnerhet hållit bladet för de intressanta vetenskapliga och kritiska artiklarne i dess bilagor. Närmaste följden af det nu utfärdade förbudet blir, att Allgemeine Zeitung numera kommer att i det öfriga Tyskland spri-da långt mera fiendtliga artiklar mot Preussen än förut, utan att den preussiska pressem kan besvara dem, då den icke erhåller någon: kännedom om angreppen. SSR