Aftonbladet – 11 oktober 1856, sida 3

var förvisad från den stora salen, hans mösik skulle icke uppföras, och han skulle åter, liksom fjäriln, bege sig tillbaka till sitt mörka hörn, der en spindel säkert också väntade honom med sitt obarmherviga hånskratt. Kanske hade han också tänkt sig någon liten ekonomisk fördel, hvilken han väl behöft, men som nu helt och hållet uteblef. Dock, detta var det minsta, i synnerhet som han ej heller led någon egentlig förlust i och för konserten. Ty hvarken de biträdande tonkonstnärerna eller egaren till den stora salen ville ha någon betalhing af honom för den tid och möda de förspilt. De voro alla goda; — men hans musik — hans dröm om fjärilslifvet ute i det klara, det värmande solskenet — dermed var. det förbi. Dessa båda berättelser om fjäriln och om konstnärn äro, såsom hvar och en redan insett, en och samma. Kanske har ock mången läst en liknande berättelse förut, det är sant, ty händelsen är icke ny, utan har passerat många gånger förät. Men senast har den tilldragit sig i dessa dagar och i denna samma stad. Eq. kendnitttnten nanna (Insändt.) I ner 40 af tidningen Kapten Puff förekommer under rubriken Hertha eller en själs historia, med anledning af en några dagar förut i Aftonbladet införd recension af mll Bremers senaste arbete, ett emot författarinnans person, hennes ider och det qvinliga värdet i allmänhet riktadt anfall, som ej kan väcka annat än ovilja och vämjelse hos hvarje bildad läsare. Insändaren har ej svårt attfatta och uppskatta den känsla af värdighet och måhända granlagenhet, som förmått Aftonbladets redaktion att med föraktets tystnad förbigå denna, i ett pöbelaktigt språk affattade omanliga utgjutelse; men utbeder sig en plats i Tit. blad i ändamål att å egna och alla rätsänkandes vägnar uttala ett bestämdt ogillande öfver ett dylikt, lyckligtvis mera sällan försökt vanhelgande af pressen. Insändaren är ingen fiende till det glada, lekande skämtet. Han är ej obekant med dess af bruket helgade frioch rättigheter; men han känner ock, att dessa ha en gräns, hvilken, om ock tämmeligen lingt utsträckt, likväl aldrig får flyttas utöfver anständighetens råmärken, aldra minst skära den linie. som inom hvarje manligt bröst borde vara uppdrasen emellan råhet och granlagenhet i afseende på let andra könet. Den berömda författarinnan, man här sökt smäda, står visserligen för högt att kunna oås af de giftiga pilar, som studsa tillbaka emot den, som afskjutit dem; lika litet löper en stor samhällsfråga fara att falla för otidigheter. Men vännerna af Sverges tryckfrihet måste beklaga, om den fortfarande skulle brukas till smädelsens kastvapen emot hvad fosterlandet har kärt, familjen dyrbart; och särskilt skulle Kapten Puffs läsare och prenumeranter med skäl finna sig obelåtna, om det hittills i allmänhet mera oförargerligt skämtande bladet blefve förvandladt till en af dessa slags offentliga personer, hvilka gjort till sitt yrke att med grofheter ofreda hederliga fruntimmer. Skämtets område är ju ganska vidsträckt, utan att behöfva utvidgas på bekostnad af skämtarens egen värdighet. Man har ju så mycket att göra sig lustig åt, i fall man tror sig böra göra detta till sitt yrke. Men att förlöjliga ädla individer, att söka släpa det lysande i stoftet, att vilja nedsätta qvinlighetens värde, det är oridderligt, det ir omanligt, det är vanhederligt.