Aftonbladet – 11 oktober 1856, sida 2

att det aldrig kunde falla honom in att vilja lemna sin stackars gamla mor, hvars enda stöd han var, och således stannade han hemma och blef fiskare, och det var en riktig fröjd, vet frökeno, och Speranzas kind glödde, aatt se hur han skötte sin båt. Han var den vackraste och skickligaste af alla våra roddare, och det medgåfvo alla År efter år förgingo, utan att medföra någon förändring, förr än då detta hus utbjöds ull försäljning, och min far, som länge haft lust till det, köpte det, och vi flyttade hit. Min far, hvars helsa allt mer och mer föravagades, hade fått i sitt hufvud att luften, som här var mildare än i Bordighera, skulle vara honom särdeles nyttig. Vi flyttade således hit, och far sade en afton, jig mins det så väl, som om det varit i går, ull Battista: Som detta hus en gång skall bli ditt, jag menar då du och Speranza bli man och hustru, så väntar jag att du skall vara beredvillig att hjelpa mig att betala det; ty jag måste erkänna, att hela min sparpenning åtgått till första afbetalningen, och trenne återstå ännu, en hvart år de tre första åren, och vi kunna inte vänta att få pengar till dessa afbetalningar och tillräckligt att lefva af tillika af jordens afkastning och af värdshuskunderna. Arbeta således, min gosse, så duktigt du kan, för att förtjena pengar. Din mor skall bo hos os3, medan du är borta, så att du iste ska behöfva ba någon oro för henne. Battista blef utom sig af glädje, då han fick höra denna plan och då min far talade till honom på detta sätt, ty han fick derigenom visshet om, att han en dag skulle få bli hans son, Han gjorde intet uppskof, utan begaf sig genast till Nizza, der han tog tjenst på ett handelsfartyg, destineradt till Genua, derfrån seglade till Livorno och derefter till Marseille och ända till Cette, samt till många: