Aftonbladet – 10 oktober 1856, sida 2

farväl på denna sidan grafven. Jag har allvarligt försökt att vara en god son och lefva enligt Guds och den heliga madonnans vilja, Hvilken nytta bar jag väl haft deraf? Jag har god lust att slå mig på att svärja och dricka och slåss, som de flesta af mina kamrater, hvilka det icke tycks gå sämre för det utan snarare bättre. Det tjenar ingenting till att skrifva mer. Gud välsighe dig säledes, hvilket jag gör ur djupet af mitt hjerta; hågkom mi; i dina böner, och tänk någon gång på din olycklige Battista. P. S. Helsa hjertligen den kära, kära mor Rosa och den vänlige doktor Antonio. Jag ämnade att skicka dig den hårlock, som du gaf mig aftonen före min första rosa till Marseille, ooh ringen, som vi vexlade i Lampedusa i madonnans kapell. Men jag kan icke lemna dem ifrån mig — jag kan det verklien icke.n . g Lucy torkade sina ögon, då hon återlemnade brefvet till S;eranza, hvilken ännu fortfor att sucka och vagga gig fram och tillbaka. Ehuru i hufvudsaken upplysande, lemnade dock Battistas skrifvelse många smärre biomständigheter oförklarade, hvilka den varmbjertade engelska flickan, med sant qvinnointresse för ett älskande par, önskade att lära känna. Denna önskan f.ranledde en följ! af frågor från den ena och svar från dev andra, deses nare afbrutna af tårar och snyftningar, hvilka, ehuru förböjande deras rörande verkan, nä got minskade deras tydligbetDet är från dessa svar, endast något bättre ordnade, eom vi ämna göra ett same årag a Speranzas tilla historia, hvilke vi likväl medde aildeles i hennes 2 gna ordalag, ef fruktan att vi, om vi framställde den på annat sätt, kunde söra detsamma fom Autonio fiuktads att göra och icke ville — det vill söga skämma bort dess enkelhet. (Forts.)