mn rn mv jP OO enn lege icke tyckte om att man tilltalade honom. Sir John var ett slags kringvandrande till kännagifvande ,intet inkräktande är tillåtet,. Borgmästaren och de flesta af dignitärerna i Bordighera hade högtidligen : uppvaktat hoaom, och likaledes en till åren kommen adelsman, genom namnförvexling kallad grefvenn. som i indragenhet lefde i sitt palazzino på andra sidan om Bordigherahöjden. Dessa uppvaktningar, som naturligtvis punktligt be-. svarades, hade på ett angenämt sätt kittlat baronetens egenkärlek. Han märkte att han likväl befann sig bland menniskor, hvilka visste att urskilja dem, som stodo högre än de. Framvisa, om ni kan, en medlem af engelska adeln, som anser eller erkänner att en italiensk ädlig, hvars namn kanhända omtalag i histurien långi före plantageneternas. kan vara hans jemiike! Med ett ord, sir John kände sig nästan gå belåten som ban någonsin gjort sedan han lemnade sin fidernekust, och han var således betydligt mildare stämd mot italienska folket i allmänhet och i synnerhet mot det profstycke deraf, som uppenbarade sig under namn af doktor Antonio. Eucys oupphörliga lofprisande af allt hvad doktorn gjorde och uttänkte för att roa henne, samt det som sir John sjelf bevittnat! deraf, hade troligen haft någon inverkan på fadershjertat, Olyckligtvis: var sir John alltför stolt för att gifva något yttre tecken af sin förändrade sinnesstämning, hvilket kunnat! tydas söm ett närmande å hans sida, och han fortfor således af falsk blygsel att vara, om i igke lika bitande, åtminstone lika ceremoniösa ! och kall som förut. j Sedan dettablifvit nämndåt, kunna vi före-. ställa oss hur sir John, i det han kom ut ur sitt rum, på det mest ceremoniösa sätt ursäk.! tade sig att han låtit doktor Antonio vänta så länge — jemt en half minut — och hur dok