Aftonbladet – 9 oktober 1856, sida 2

ordna sina buketter, utan äfver försett sir John med en att öfverlemna till sin dotter, Se , se, doktor Antonio! utropade Lucy, i det han inträdde i rummet, -och pekade på sin ståtliga blomsterexposition, Många, många lyckönskningar! började italienaren, Jag visste att det icke var värdt för mig att söka täfla med Rosa och Speranza, och derföre har jag ingen bukett åt er, utan blott en enda blomma, mångdubblad genom sig sjelf; — och med dessa ord räckte han Lucy en persikoqvist i full blomning, hvilken han dolt bakom sig. Ack! det var det bästa af allt — så praktfulll utropade Lucy, slående tillsammans händerna af förtjusning. Ja, är den icke präktig2? sade Antonio. SKan ni tänka er någonting elegantare än denna blomkrona? Någonting praktfullare än förgskiftningarne på dessa blomblad, från lysande purpur till törnrosens blekaste rodnad? Blomkronan är, som ni ser, mångbladig ; Inga vetenskapliga termer, intet analyse rande,, afbröt Lucy; låt mig njuta oblandad beundran i fullt måtta — : Ni har rätt,, svarade Antonio; om vi genom att analysera föröka vårt kunskapsförr d, så störes merändels vår njutning deraf, Att detta är ett af naturens Under, ett mästerverk, är allt hvad vi behöfva känna. ; Denna blommaj sade Lucy, kommet-mig att tänka på hvad som är skrifvet om liljorna på marken; -— Och likväl säger jag eder, att icke Salomo i all sin herrlighet var så klädd som en af dem I z För mina ögonn, återtog Antonio, vittnar denna persikogren på sit sätt lika åsa, a ligen om en allsmäktig skaparehand som alla firmamextets under. iz Ja, i sanning, svarade Lucy. Huru obegripligt förefaller det icke, att det kan finnas