Aftonbladet – 8 oktober 1856, sida 2

till: mig, och att jag, om jag kunde få fotfäste på densamma, skulle blifva räddad från fullkomlig undergång; ty att lemna Italien skulle för mig varit: den högsta förtviflan. Om jag lyckades, kunde jag vara viss att på hederligt sätt vinna mitt lifsuppehälle, utan att falla min familj till last, Jag begaf mig således till sundhetsbyrån, och förklarade, i öfverensstämmelse -med sanningeny att jag hade någon erfarenhet i behandlingen af koleran, hvilken: några månader förut utbrutit på Sicilien, Jag blef ganska väl mottagen; men då jag visade mitt diplom, hvilket jag, tillika med några andra apper, fört med mig från Catania, underrättades jag, att:som jag var utländning — ja, en person, född i södra Italien, kallades i norra Italien utländning — kunde mitt anbud icke antagas, i annat fall, an om Jag, genom en petition till kungen, erhölle särskild tillåtelse, Föreställningen att inlemna en petition för att erhålla rättighet att våga mitt lif för att-tjena mina medmenniskor, föreföll mig i första ögonblicket särdelesmotbjudande, Men dessa herrar bådo mig med så mycken enträgenhet att foga mig i det, hvilket, enligt deras ord; endast var en formalitet;. de erbjödo sig med .så mycken vänlighet att sjelfva framlemna petitionen och tala för den; och den britiske konsuln, å andra sidan, bemödade sig så ifrigt att bekämpa min motvilja, att jag slutligen gaf vika. Jag inlemnade således petitionen — en osmaklig röra — och efter en veckas förlopp (tillåtelsen att vistas i staden hade blifvit utsträckt så långt) underrättades jag om att min begäran blifvit beviljad. Sundhetsbyrån afsinde mig genast till San Remo, dit jag anlände den 23 April.n Min födelsedag utropade Lucy med barnslig glädje. Hvilket sällsamt sammanträffande I