Aftonbladet – 8 oktober 1856, sida 2

hvilken jag kommit på ganska vänskaplig fot, understödde deputationen, och skref till min förmån. Mina tjenster utbasunerades och framhöllos, och slutligen blef min utnämnin — en statsaffär — högtidligen tinderteeknad: Sålunda kom jag att slå mig ned såsom provincialläkare i denna-landsort. Hvilket net öde att Ju detta sätt blifva bortdrifven från ädernebygd, hem, och alla ens käraste! utropade Lucy, med tårar i ögonen. Det ni nyss sa; t mig gifver mig en ide om förhållanden, om hvilka Jag aldrig drömt. Ni skall bäpna öfver min okunnighet — men säg mig, jag ber: huru många olika stater finnas i Italien ?2 Så mångan, svarade Antonio, att om jag icke räknar dem på mina fingrar, är jag icke sjelf säker om antalet. Låt mig se — det är Neapel, omfattande äfven Sicilien, Rom, Sardinien, Toskana, Parma, Lucca ) och Modena; den lombardo-venetianska, under österrikisk styrelse, utgör den åttonde. Är styrelsesättet lika i alla? de Ja, alla verka enligt den söndermalan principen.n asker ; Ooh kyrkostaten — står det lika illa till i den sorai de andra ? Fullt ut, ja ännu sävare, är säker att ni icke snöre Tieysmed: nås Sanningen att sägen rk jag icke på d gon liten förlägenhet, F på den saken.n (Forts.) oc möjligt. Jåg det. sul i wienertraktaten bestämde, att efter frn af Österrike död, regerande hertiginna i Parma, skulle hertigen af Lucca åter erhålla staten Parma, och Lucca blifva införlifvadt med Toskana. Dessa förändringar egde rum år 1847, då Marie Louise afled, och antalet af de små staterna i Italien minskades således med en, LugoR.