Aftonbladet – 8 oktober 1856, sida 2

mmm MM tVmJk m mL OO U MMM VOL Säg lyckligt, så väl som sällsamt), sade Antonio, rörd af hennes oskyldiga glädje öfver detta sammanträffande. Ni fyller således tjugo år om två dagar. Det gläder mig att ni låtit mig veta det, ty ehuru ni befinner er i ett främmande land, skall ni höra hjertliga välönskningar af vänskapliga röster. Jay: glöm ej det, sade Lucy skämtande; cmen nu måste ni fortsätta och berätta mig huru det kom sig att ni stannade hära Jag har icke mycket att tillägga. Då jag ankom till San Remo, var koleran inge höjd. Jag gjorde mitt bästa, ehuru med ringa framgång. Hvad kunna menniskans skicklighet och kraft uträtta mot en osynlig fiende, hvilken tyckes håna all mensklig beräkning och trotsa alla botemedel? Det enda jag kan säga om mig sjelf är, att jag icke sparade mig. SDerom är jag öfvertygad, sade Lucy med värma. Och jag har-blifvit mer än godtgjord genom folkets tillgifvenhet och tacksamhet. Efter flera månaders hård kamp och strängt arbete aftog den fasansfulla hemsökelsen och försvann derefter af sig sjelf. Kort derefter afled provincialläkaren i Bordighera, en ganska gammal man, och magistraten erbjöd mig platsen. Jag tyckte om den lilla staden, hvilken jag många gånger besökt. Jag tyckte om menniskorna, af hvilka jag kände de flesta, och antog således ände. Men regeringen nekade att bekräfta mitt val, ånyo på grund deraf att jag ansågs som utländning och hade tagit graden vid ett utländskt universitet. Men: Bordighera hade satt sig i sinnet att jag skulle blifva dess läkare, och en deputation, bestående af borgmästaren och en eller två af rådmännen, begaf sig verkligen till Turin, för att försöka hvad som kunde uträttar, Kommendanten i San Remo, med