Aftonbladet – 7 oktober 1856, sida 2

Den är ett exemplar af en canthanid, eller spanska flugan, hvaraf dragplåster tillredes; dah em) slipad liten tingestlär den; ty går snart. niovidtör Oden, gifver! den ifrån sig en vidrig lukt, och låtsar vara död. Är det inte underbart, huru hvarje lefvånde varelse, om än aldrig gå ringa eller ful,; har sitt bestärnda ändamål, och är försedd med medel till sjelfförsvar? Betrakta nu. denna mångbenta varelse, som springer omkring så fort; se, .den rullar ihop sig; till: en boll. Detta är dess sätt att försvara sig. mot. en öfverhänganderfara. .Den der långsamma, fula, lilla insekten;-som-ni--knapt-värdigas skänka en blick vid klara dagsljuset, har ofta, vågar jag påstå, tilldragit sig, er beundran vid en aftonpromenad, i År det således lysmasken? frågade Lucy. Jaz han låtsar äfven som om han vore död, då någonting hotar hans frihet, ehuru hanär utomordentligt seglifvad. Jag gjorde en gång ett experiment med en sådan. Han utbärdade en veckas fångenskap under ett glas, och derefter tre timmars vistande på botten af en karafin, fyld med vatten) och var likväl vid Yif, och jag tyckte således, att han väl kunde förtjena att återfå sinfriket. . Doktor Antonio? lyckades fullkomligt i sin afsigtratt för. Lucy göra. timmarne, af hennes fångenskap mindre långa och-.enformiga. Hon tröttnaderaldrig att göra frågor, hvilka Aotenio besvarade med en välvillighet, särdeles hedrände för hans tålamod som lärare. En. dag lutade. sig Lucy, just efter -ett.dylikt samtal; tillbaka mot: kuddarng, liksom försänkt i djupt eftersinnände, hvilket Antonio, genom sin tystnad, tycktes respektera, Hvad. tänkte Lucy på? Eller tänktechon verkligen? Nej, hon njöt ett af dessa sällsynta ögonblick, då blotta känslan af tillvaro är sällhet; då det blåa himlahvalfvet, det sakta