Aftonbladet – 6 oktober 1856, sida 2

nen stjelpte. Jag skulle vilja betrakta den i lugn, icke skynda förbi den i fullt galopp. Ni menar Cap Bordighera?s sade Antonio. Ja, jag förmodar det. Jag hade balfslumrat och uppvaknade vid det pappa ropade till postiljonen, och i det jag öppnade mina. ögon, såg jag en skymt sf n gonting så grönskande, så ljufligt, så vackert; endast en skymt, men innefattande så mycket skönt, att minnet deraf föresväfvar mig som synen af ett feland. Lemna inte er fantasi alltför fritt spelrumb, var svaret, eljest går ni miste om verklighetens njutningar. j Hvad menar ni?, Jag menar att verkligheten, min bästa unga fröken, om den än är aldrig så intagande, sällan går upp emot fantasiens löften. Jsg vet inte mycket om fantasiens löftenn, sade Lucy, men jag vet, att verkligheten ofta är ledsam.v . Som när man är nödsakad att ligga stilla till exempels, sade doktorn skä:maktigt. . Alldeles! Men var god och säg mig om jag inbillade mig eller om jag verkligen såg stora palmträd på Bordigherahöjden? m Ni såg dem. Bordighera är beryktad för sina palmträd. . cc fm j Som Lucy nu tycktes ha uttömt sitt förråd (af frågor, reste sig Antonio för att gå, men i hon qvarhöll honom, sägande: Annu en fråga, och sedan ekall ni få gå; den gäller Speranza. Hon intresserar mig mycket; emellanåt ser hon så olycklig ut. Vet nm hvad som fattas henne? . ; Speranza har ock sina pröfni Antonio; hernes historia är enkel, men tOrande och skulle förlora bela si effekt, dn den berättades af mig. Det gläder mig, D pi intresserar er för den unga flickan. Det finnes mycken sann ädelhet i hennes natur. Förakta icke att söka hennes bekantskap, och ngar, sade