Aftonbladet – 4 oktober 1856, sida 3

e är stådernas yttre fysionomi sin egendomliga prögel. Hvarje parti har sina egna komiterum, der råd ech biträde kunna erhållas. Fanor äro uthängda, hvilka, för att så mycket säkrare falla folk. i ögonen, på sina ställen upptaga gatans hela bredd. Målare och tecknare : af dessa och dylika emblemer utbjuda, såsom rätt och billigt är, sina tjenster utar åtskilnad åt alla partierna; konstens område ligger högre än de politiska partiernas. Vi läsa om huru frihetsstänger blifvit resta på särskilda ställen, understundom också huru de blifvit omkullslagna af deras motståndare. På Broadway har man upprest en skyhög frihetsstång, som påminner om de gamla beskrifningarne på majstången vid Strand, från hvilken den också torde härstamma i rätt nedstigande led, ehuru namnet är förändradt. — Ett bruk, som är äkta engelskt och som, om det icke vore det, högligen förtjenade att blifva det, är plägseden att ai hvarje offentligt meeting derjemte göra ett offentligt kalasande. Så har det nyligen hållits en Fremont-middag nära Boston (den mest engelska delen af Amerika, säger man), hvarvid 30,000 personer voro närvarande och der man för middagsmåltiden uppfört ett tält, som sträckte sig öfver en fjerdedels acre; vid denna middag serverades en helstekt oxe. som man med mycken artistisk skicklighet stält upprätt på sina egna ben, alldeles som om han ännu varit i lifvet; omkring honom var posteradt ett helt regemente af förskärare, för att sönderskära och utdela honom. Likväl.var han endast en hors doeuvre, en entremet — icke den egentliga middagen. Man förmäler, att de fina och upplysta medborgrarne vid detta tillfälle åto lika grundligt som någonsin de feodala bönderna i en länsherres höghvälfda salar. Lägg härtill dekorationerna, flaggorna, musiken, de sinnebildliga proeessionerna och vagnarne, i hvilka suto lika många unga flickor som det finnes stater i unionen, alla hvitklädda och prydda med blomsterkransar och eklöf, med undantag af en, som var djupt sorgklädd och förestälde det olyckliga Kansas — och man har en tämmeligen trogen erinring. af de gamla hedniska offerfesterna. — En annan anmärkningsvärd egendomlighet för skampanjen, är dess litteratur, på hvilken man påkostat ej blott pen gar, utan derjemte en ansenlig myckenhet intellek: tuelt arbete. Hela befolkningen på. ett vidsträckt område skall bearbetas, och mängden af tryckta saker som skola utdelas tager stilarnes och ångans förenade krafter i anspråk. De dagliva och veckotidningarne, cirkulerande i hundratusental, äro i beständig verksamhet för detta ändamål; men för speciela punkter utdelas pamfletter och flygskrifter, hvilka nedfalla som ett yrväder öfver hela landet. Biografier öfver de särskilta kandidaterna, med framläggande af deras förtjenster och anspråk, hafva utkommit i sådan mängd, att man knapt kan göra sig ett begrepp. derom; ty när talet går öfser en million, är det nästan omöjligt att bilda sig någon tydlig föreställning. För att kandidaterna icke för allmönheten skola vara endast innehållslösa namn, har man derjemte tagit de bildande konsterna i anspråk, och krivgskickar deras pårträtter i alla möjliga genrer, från det lysande fargtrycket till den finaste gravyr; i hvarje bodfönster har man nu under en tid haft tillfalle att se alla möjliga presidenter och -vicepresidenter, så väl i Lebensgrösse som i miniatyr. Musiken och poesien få också lemna sina bidrag; kampanjsånger, behöfvas för att ge omvexling åt förhandlinvgarne vid de allmänna mötena, hvilka vanligen uppvaktas af en musikkår, som emellap hvarje tal spelar för tillfället lämpliga stycken. All: kandidaterna hafva förskaffat sig en rik repertoir af omvexlande sånger, från den storartadt patriotiska till den lågt komiska, alla lämpade till de mest omtyckta melodier, af såväl inhemskt som utlåndskt ursprung. Italienska operan får släppa till många af sina melodier, och Robson från atbe Olympic har riktat antalet af politiska sånger genom att bringa på modet sVilikins, och Råttjägarens dotters, två melodier, som nu göra god tjenst åt tre rivaliserande partier. Republikanska komiten har utsatt ett pris af 100 för de !-:a ord att sjungas efter samma melodi som den swra duetten i Puritanerna. En follkomlig kontrast till allt detta virrvarr är den tystaad och osynlighet, som kandidaterna sjelfva iakttaga. De hållas afskilda från striden, omgifna at erfarna rådgifvare, med sträng tillsägelse att tala så litet som möjligt och skrifva ingenting alls. De bevista inga möten och svara ej på några beskyllaingar. Sedan de underskrifvit förklaringen att de mottaga valet, visa de sig ej mer i det offentliga. och detta är en klok taktik. Eno kandidat, som offentligen besvarade hvarje utmaning, skulle belt säkert bli nedgjord. — En lycklig kaparekapten. Under sista hälften af 18:de århundradet kom en fattig, fjortonårig bretagnisk gosse vid namn Madec till Brest. Han åtföljde en resande, som hade legt en häst hos håns farbror. Då Madec såg hafvet och hörde matroserna från ett kaparefartyg tala om lifvet och striderna på detsamma, sålde han sin farbrors häst och tog hyra på kaparefartyget, hvars kapten spart fattade varm tillgifvenhet för den raske gossen. Men eh vacker dag öfverrumplas och eröfras kaparen ai ehgelsmännen, som nedsabla besättningen, med undåntag af 7 man. Madec var bland dem, som undsluppo blodbadet. Ur sin fallne kaptens ficka räddar han en opiiflaska, begagnar denra för att söfva engelsmännen, befriar sina kamrater, återtager fartygbt samt blir vald till kapten. År 1770 seglar har till de indiska farvattnen, erbjuder Hyder Ali sin tjenst och gör bekantskap med en nabob, hyars dotter förälskar sig i honom och blir hans maka. FEfår Hyder Alis död tjenar Madec hans son Tippo Naib och försvarar Pondichery mot engelsmännen Franska regeringen blir uppmärksam på honom, och då Madec, kort före Pippo Saibs fall, med orientalisk prakt och en indisk furstedotter till gemål, landstiger i Brest; finner han ett bref från Ludvig XVI, söm inbjuder honom till Versailles. Här adlar koningen honom och gör honom till riddare af Ludvigsorden. Derefter församlar Madec alla sina slägtivgar och gör dem alla förmögne. Men klimatomförstör hans helsa; hans gamla sår bryta tipp, oth han dör. -— Hans enka upplefde, glömd af ala, den franska revolutionen. Då kanonerna förkunnade den franska republikens första segrar, ropade hon: Så sköt man också i Mysore på min och minabarns födelsedagar!s Madees äldsta dotter dog af sorg öfver sin fistman herr de Kerentvel, som blef henne otrogen och stupade i Vendeekriget; på kyrkogården i Penhors, nära Quimper, hvilar den sköna flickan, som föddes i ett furstepalats under Indiens himmel. — Blemsteredlivgen i liaarlem. Härom inne håller Echo Universelx en uppsats, ur hvilken vi meddela ett och annat; som torde vara af intresse afven för svenska blomstervänner. Euru tulpanmanien i Haarlem icke är densamma som i fordna dagar, så afgå dock ännu derifrån hvarje år tusentals lådor med tulpanlökar till Frankrike, Tyskland, Eovgland, Ryssland, Skandinavien och Amerika. Det kapitsl, som årligen omsattes i och för denna yrkesgren, öfverstiger 3 millioner, och i Hasrlem finna: handelsgärtner, som årligen inkassera öfver 30,000 gulden för försålda lökar. Ehuru man nu för tider väl icke betalår 50,000 gulden för en enda tulpanlök, så blefvo dock sistliden vår de utmärktsste, exemplaren betalta med ända till. 200 gulden. Priset på hyscintlökar varierar, allt efter det rådande modet, mellan 5 cents och 200 gulden; tulpanlökarpe mellan !y, cent och 5 gulden; och ecrocuslökarpe mellan !, och 2 cents. Äfven goda haarlemer-liljelökar betalas ganska dyrt. ÖOfverhufvud tilltager i Haarlem odlingen af blomsterlökar med hvarje år, och den der varande jordmånen egnar sig förträffligt till nämde industri. Till en början besår man blom-. sterfälten med poiates, och först i Oktober sätter . man lökarne och öfrertäcker dem väl. I Februari sticka skotten upp ur jorden, och ifall väderleken ee KR RR Rn RN