önska. Jag skall gerna foga mig efter ert afgörande. Ju mindre tid vi förspilla då, sir John, jesto bättre, anmärkte doktor Yorke. Är den italienske herrn bär ? Sir John svarade nekande, Vill ni då vara god och genast skicka bud på honom, ty hans närvaro är oundgänglig. Jag är ledsen att höra det, doktor Yorkep, svarade baronetten, något brydd; ty då doktor Antonio gjorde siit besök i morse, nämde han, att han hade ett sjukbesök att aflärga tämligen långt härifrån, och troligen icke skulle återkomma förr än i afton. Högst kuriöst! utropade doktor Yorke, då han visste, att ni skickat till Nizza efter en läkare, med hvilken han skulle konsultera. Sir Joha var nu med tilltagande bryderi nödsakad att bekänna, det han icke omnämt denna omständighet för doktor Antonio, Åh bevare mig, detta är ganska fatalil sade den lille gentlemannen, i det han såg ganska förbiuffad ut. Vet ni ieke, min bäste sir John, att det är en regel, en kanonisk regel bland oss läkare, att aldrig undersöka en persops patient, annat än i dennes mnärväro. — Et vackert bryderi vi kommit util ullade han för sig sjelf. Men, doktor Yorke, kan ni icke under närvarande omständigheter afvika från en blott formalitet? anmärkte sir John i öfvertalande ton; Vi äro i Italien, som ni vet och icke i England.n Regeln är hka gällande här sor der,, svarade helt lugnt den engelske lakaren; det är icke en så blott och bar formalitet, som det förefaller er, icke beller en blott artighet. Den har blifvit antagen som en lag bland 0385, för alt söka förekomma de missbruk,