LITTERATUR. Heriha, eller en själs his oria. Teckning ur det verkliga lifvet, af Fredrika Bremer. 2:ne delar. Stockholm 1856. Det verk den frejdade författarinnan hör lemnat sina landsmän, sedan länge vana att med det lifligaste intresse emotiaga allt hvad som räckes dem af hennes rika och varma hand, tillhör det slags vitterhetsalster som man benämt tendensromaner. Och den tendenz, som genomgår närvarande novell, det mål som här klart visar sig vara författarinnans syfte, är ingenting mindre än hvad som utgör ett af den närmaste framtidens vigtigaste problemer, hvars lösning ej utan våda för sambället kan uppskjutas: qvirnans befrielse ur de fjättrar, som för närvarande binda hennes uppfostran, hennes sjelfverksamhet, hennes böjelser. Det höfdes företrädesvis den af Sverges qvinnor, som sjelf mindre ön de flesta känt beroendeis mångsidiga tvång, och hvars ord i mer än en riktning utsått frön till det goda, hvars hand i främsta rummet led: de välsignelserika begynnelserna inom värt fädernesland till en ordnad, förenad kärlekswerksamhet från det svagare könets sida, att uppträda för sina efter ljus och fribet längtände medsystrar, och å deras vägnar uttala det oafvisliga behofvet sf en reform i qvinnans ställning, samt afslöja det verkligt hedniska i de delar af vår lagstiftning som härom stadga. Det höfves ej mindre svenska män att lyssna till de högsinnade orden och följande den gifna uppmaningen, ur sin lagstiftning bortrensa allt hvad som är för qvinnan nedsättande och sålunda älven manner ovärdigt. Det förekommer i sanning enmängd märkliga anomalier i det närvarande förhållandet a