glädje ser, är ni. Jag är förvissad attjag, då patienten är i så goda händer, är alldeles öfverflödig; men om ni inte har någon invändning deremot — — Icke den ringaste, sade doktor Antonio, icke tillåtande sin embetsbroder att afsluta meningen. Att få underställa de mått och steg jag tagit en så välvillig och kompetent domare, förblifver alltid en öra för mig. — Doktor Yorke vinkade afböjande med sin hvita, feta hand — ja en ära; och, tillåt mig tilligga, en tillfredsställelsen, afslutade Antomo. Men nog ordadt mellan gamla vänner; jag fruktar, att jag redan uppehållit er för länge. Om sir John Davenne haft den godheten denna morgon underräita mig om att han väntade er., fullföljde itslienaren med betydelsefull ton, och riktade sin blick på sir John, skulle ni icke fumnit mig börta. Sir Johns samvete förlänade orden vigt, och han höll sin tunga, glad att han icke hunnit omnämna åderlåtningen, den andra punkten i anklägelsen mot Antonio. Nu är jag till ertjenst, doktor Yorke, men det är en sak, som jag tror vi böra efterfråga, innan vi gå in till-miss Davenne; det är om bon också är oförberedd. — Helt och hålletn, sade. sir John, Då kunde möjligen miss Davennep, fortfor italienaren, blifva skrämd, oroad, menar jag, som sjuka så lätt blifva, vid åsynen af tvenne läkare i hennes sjukrum; — hon skulle, helt naturligt, fortfor Antonio allvarligt, kunna tro, att detär något ganska farligt med henne. Ah, sant! ganska rätt, ganska omtänksamt, i sanning! sade doktor Yorke småleende; ett gammalt hufvud på unga axlar, sir John. EXSir John önskade, att doktor Yorke varit mindre skärtande, Det skulle således vara rådligt att presentera doktor Yorke som en vän till mig.