Aftonbladet – 1 oktober 1856, sida 2

talande med ifver, — ty han ville bli ond, och gjorde allt hvad han kunde för att upp reta sig — hans motiver? Kan jag veta, hvilka motiver han haft? Men att det var förut öfverlagdt, sir, derpå har jag bevis i skurkens liknöjdhet, sedan olyckan var skedd. Gjorde han så mycket som att lyfta ett finger för att bjelpa till? Nej, sir, han stod lika bekymmerslös som hans hästar — nej, jag har orätt, de arma djuren skälfde af förskräckelse. Sir John beskref dernäst, huru doktor Antonio som en raket slagit ned på dem. Den besynnerligaste läkare jag någonsin sammanträffat med,, sade baroneten, smed ett skägg som en fransk skansgräfvare, och en sockertoppshatt, lik en röfvarhöfdings i en melodram. Doktor Yorkes artiga uppmärksamhet fördubblades vid denna punkt, och i hans venstra mungipa spelade ett skälmskt smileende, framkalladt antingen af sir Johns talang att beskrifva eller någon komisk id af honom sjelf. Denne doktor Antonio, återtog sir John, om detta verkligen är hans namn, förklarar att han är läkare och tar utan ringaste ceremoni i beslag min dotter, undersöker hennes fot, förklarar att bon endast vrickat: fotleden och förordner, utan så mycket som ett med er tillåtelse,, på eget bevåg att bäres hit, Nåväl, sim, fortfor sir Jobn ie förtrytelso och eftertryck, detta tr ioke al z Jag förkiarar tämmeligen natarligt fort sigt att etter några timmars ua je a resan till Nizas, Tuwamarib Skriker arlen, stirrande på mig; veckor a Veckor? och vid mina invändningar, ca Jag hör en sådan oerhörd tid nämnas, uttalar oraklet sitt domslut, att min dotter ieke kan föras hör ifrån på åtnivstone fyratio dagar, Fyratio dagarl ganska lätt för honom alt säga, men icko så lätt för mig alt tillbringa på ett sås