RE NN NE AN Officiösa röster från Finland. EFEDet varmajdeltagande, hvarmed man i Sverge alltjemt betraktar det finska folket, stegrades helt naturligt under det senaste kriget, dö man hoppades att händelsernas gång skulle gifva kriget en större omfattning: och nödgs de vestliga stormakterna att på allvar grips sig an med att stäfja Rysslands makt och äf. ven i norden upprätta ett pålitligt bålverk mot dess inkräktningspolitik. I detta fall hade det naturligtvis bort bli en af-deras förste omsorger att frigöra det genom sina minnen. sin anda och sin odling till vestern hörande Finland från den moskovitiska omfamningen. som väl i vissa fall kan synas, kärvänlig och smekande, men somdock på längden måste bli qväfvanude och tillintetgörande. Det stegrade deltagandet yttrade sig äfven uti er mängd tidningsuppsatser och åtskilliga skrifter, som innehöllo framställningar om och betraktelser öfver finska förhållanden. Det är visserligen möjligt, att en eller annan för: fattare till dylika framställningar kunnat begi enstaka misstag, hvilket är förlåtligt då fråge är Om förhållandena i ett land, omhägnadt af rysk censur, eller också yttrat sig i ordalag, som skulle kunnat vara affattade på ett lämpligare sätt och med mera afseende på den svåra och grannlaga ställning, i hvilken d: onekligen befinna sig, som i Finland äro villige att verka för frihet och civilisation, och sälunda ovilkorligen i sina bjertan måste afsky det ryska väsendet. Det vissa är, att ifrägavarande författare allesammans andat: sympatier och välvilja för Finlands folk, och att, om de i mörka färger tecknat det närvarande tillståndet i Finland, detta icke sketi för att nedsätta och kasta skugga på Finland, utan för att i sin sanna dager framställa kar rakteren hos den makt, som tagit Finland under sina vingars. skugga, och för hvilken hvarje ärlig svensk mäste hysa en ovilja, som icke innebär endast en rå hämdlystnad, utar utgör en nödvändig beståndsdel uti vårt nationella medvetande och vår sjelfuppehållelsedrift. En egentlig inverkan på finska folket kunde med dessa skiifter naturligtvis icke vars afsedd, då de begripligt nog aldrig i något betydligare antal kunde vinna tillräde till Finland, och för den händelse författarne beräknat äfven en finsk. publik, har deras afsigi synbarligen aldrig varit: att uppmuntra finnar: ne till några öfverilade steg, genom hvilka de i otid skulle kompromettera sig och förvärra sin ställning, utan endast att i mågon mån motväga de döfvande sirensångerna om den ryska herrligheten, och hålla medvetandet af rätt och fribet samt hoppet om en bättre framtid vakna och lefvande 3 Så länge kriget varade, höllo de ryssvänliga i Finland sig tysta och lågo synbarligen under. Endast den stackars nationelle och politiske: öfverlöparen, som redigerar Finlands officiella blad, framskickades emellanåt att utösa hån och otidigheter mot det land, der:han blifvit född och fostrad, och han gjorde det med den ifver och öfverdrift, hvarigenom renegater ofta utmärka sig. Topelius strödde. äfven i början af kriget uti Helsingfors :Tidningar något rökverk för den ryska makten; men den allmänna meningen synes öfver detta hans skriftställeri ha uttalat en förkastelsedom, som blef honom för tung att bära, hvarföre han sedermera drog sig tillbaka från allt bedömande af händelserna och yttrade sig endast nied stor varsamhet. Efter fredsslutet och sedan det nu synes vara afgjordt att Finland icke för den närmaste framtiden kan hafva att hoppas någon förändrad ställning, ha emellertid numera några finska författare uppträdt, hvilka, med mycken myndighet och med ett visst anspråk på att tåla i finska nationens namn, uttalat ett bittert ogillande af, hvad som under de senaste åren i svenskt, tryck varit synligt rörande Finland och dess förhållanden. Hr J. W. Snellman, hvilken för ett tiotal af år sedan såsom redaktör af Saima. förde en seg och ihärdig kamp med den rysk-finska censurmakten, och som sedermera länge ansetts omöjlig för hvarje offentlig befattning i Finland, till dess på den senaste tiden en särskilt profession, genom återupplifvande under annan benämning af den upphäfda filosofiska, -plötsligen för honom tiliskapats vid universitetet, har i det af bonom utgifna Litteraturblad-t dragit i fält mot den i Sverge rådande opinionen i afseende p rinland. Redan sistlidne vår uppträdde -han med en ytterst öfvermodig och hätsk artikel, som rönte den ganska betecsnande, för Snellmanska uppsatser ovanliga äran att sedermera blifva i öfversättning meddelad uti sjelfva den ryska hoftidningen MNordiska Biet. Denna artikel har sedermera efterföljts af tvenne andra, af hvilka den förra är af mera foglig art, den senare deremiot nästan synes oas öfverskrida ala af det litterära vettet utstakade gränsor. Vi återkomma längre fram till några af hr Snellmans utgju:elser, men vända oss först till en annan skrift, som är af större omfång och betydenhet och som framträder med anspråk på att ega en viss officiel karakter. Det är ett program, stort 534 sidor i qvartformat. hvarigenom kejserliga Alexandersuniversitetets nuvarande rektor, professor Rein, inbjuder vetenskapernas beskyddare och: vänner att bevista den fest, som vid nämde universitet skulle firas den 20 Sept. med anledning af kejsarkröningen. Detta program, af hvilket vi genom enskilt välvilja erhållit ett exemplar, innehåller icke blott en storståtlig skildring af den lycksalighet Finland