Aftonbladet – 30 september 1856, sida 3

sr rn AA ——A lidande. Men jag är det, min goda Speranza, och jag dyrkar pc tillbeder arärma. fader i himmelen som du.e Speranza fattade den unga frökens hand för att föra den till sina läppar, men Lucy åro; henne hastigt till sig och kysste henne på kinden. Nu kan det vara nog,, inföll doktorn, som icke ville att hans patient skulle blifva upprörd; ni får inte glömma, ait det ännu är litet af mitt smör qvar på er talrik. Sir-John kom in i rummet strax efter denna scen och under det att de dervid agerande, ännu under intrycket deraf, sågo ganska förnöjda ut. Ty ehurn det ieke är en ny, är det likväl en hugnande sanning, väl värd att ibågkommas, att ingenting har ett så fördelaktigt inflytande på personers utseende som utbytet af ömsesidig välvilja. Sir John var i en sinnesförfattning, rom gjorde honom tillgänglig för smittaa af den belåtenhet han såg hos andra. Sir John hade, i motsats mot föregående natt, sofvit ganska godt — är det icke förunderligt och förödmjukande att besinna, i hvilken olika dager allting framställer sig om man tillbringat en god eller en svår natt? — sir John hade, som sagdt, sofvit ganska godt; bade rakat sig af hjertans grund; hade emottagit goda underrättelser om sin dotter; hade druckit en kopp förträffligt tå — doktorns eget t, och kände sig vid ganska godt lyn Som ni ser, sir Jobn, sade dokto; nio godlynt, sedan man helset på hvarandra, kan till och med någenting så oerhördt som en åderlåtning ha goda resultater. Er dotter! här är ett bevis för den satsen. alngen kan E iktgare än Jagi öfver framgången af et medel; och miss Davenne och jag stå i stor förbindelse hos ern, svarade sir John med icke ringa förläögenhet, i det föreställningen, att den engelske äkaren Anto