Aftonbladet – 30 september 1856, sida 3

mm MMM MMM nn sade miss Davenne, jag erinrar mig nu, att jag inte sett henne sedan i går morse. Speranzan, svarade doktorn, bar fått mycket bannor, och skäms att visa sig. Har ni bannst henne? Hvarföre? Derföre att hon skrämde en viss ung fröken med sina sentimentala, förfärade blickar, svarade Åntonio. Jag kunde aldrig tro att hon var så enfaldig. Hur så? frågade Lucy. Jag tror inte att jag gör något ondt med att omtala benneg dårakti.het för er. När stickan fick veta, fortfor doktorn, att ni tagit bort krucifixet och madonnabilden, som voro re öfver er säng ... Så blef hon cnd? inföll Lucy. Nej, nej! men hon kom genast till den förhastade slutsatsen, att ni icke var kristen, och det gjorde henne så ondt, så ondt, som hon berättade mig, att tänka att ni aldrig skulle komma in i paradiset, att hon inte kunde låta bli att gråta deröfver, då hon näs sta gång såg er. Goda, vänliga varelsel utropade Lucy; bon får inte tro att jag inte är en kristen. Hämta hit henne, bäste doktor Antonio.s Han gick genast, och återkom snart, dragande efter sig den motsträfviga flickan, hvilken, med kinder -högröda af förlägenhetens rodnad, var vackrare än någonsin. Förlåt mig, signora, framstammade hon till Lucy, jag bedyrar att det ieke var min mening att förolämpa er.n Jag är ioke förolämpad, cara mian, sade; Lucy ledigt på italienska, ehuru med en liten förlägenhet äfven å sin sida, hvilken spred en lätt rodnad öfver hennes bleka ansigte. Jag känner mig verkligen tacksam för att du intresserat dig så mycket för en alideles främmande person, Om Jag icke vore kristen, skulle jag i sanning vara ett föremål för med