gång få se vår egen sköna hufvudsted öfvers flyttad p duken med professor Enslens mä starband, skulle vår tacksamhet bli så mycket större. Hr professor Enslen har ännu icke fattat ett bestämdt beslut, huruvida han qvarstannar i hufvudstaden öfver vintern eller afreser redan denna höst; dock eger many, emedan så många konstvänner uppmuntrat professor E. dertill, hopp, att ännu en utställning af bilder kommer att beredas under de instundande mörka månaderna. Detta vore så mycket mera önskvärdt, om de nya teckningarne, i hvilka professor E. låtit vår stad och dess närmaste omgifning afspegla sig, då äfvenledes förevisades. De måste i hög grad intressera hvarje svensk. Ehuru ännu icke målade, öfvertyga de likvål ganska afgörande om, att knapt någon annan stads belägenhet i fägring kan mäta sig med Stockholms. Tre olika teckningar äro fullbordade. Den första framställer Södermalms herrliga amfiteater och sträcker sig ifrån den längst till venster belägna Kastellholmen, samt Saltsjöäs mildt försvinnande bergkonturer, ända till Mälarens lika sköna fjellterrasser. S:t Katarinas kyrkotorn, hvars behagliga form söker sin like, tilldelar, genom sitt höga läge, hela framställningen den af målarne så högt skattade och ögat äfven synnerligen välgörande pyramidaliska formen. Förgrunden prydes af konung Karl Johans staty; nya slussen och några der genompasserande fartyg ligga ögat närmast. Ehuru redan denna ritning är stor, så eger dock en annan bild. en rundmålning af Stockholm, tagen ifrån S:t Jakobs kyrktorn, ännu större landskapsvidd. Den erbjuder en till den grad rik anblick, att sjelfva stockholmaren finner sig frestad fråga: Bor jag verkligen i en så ypperligt belägen stad? Synkretsen sträcker sig ifrån Ladugårdslandsakyrkan åt höger till öfver hela Södermalm och sjelfva staden, Kungsholmen och Klara, ända till Observatoriet. Den tredje, redan till en stor del färdig målade taflan (söderutsigten från Regeringsgatshörnet), visar i sin midt och som hufvudföremål kungliga slottet. Äfven på professor Enslens tafla står denna herrhiga byggnad der som en stor tanke.s Dess älskeliga former fjettra ögat ovilkorligt, ehuru så mycket annat vill locka detsamma till sig. Bildens venstra sida t. ex. prydes genom en del af skeppsbrokajen med Gustaf den III:s stod samt bredvid densamma liggande fartyg, Skeppsholmen med kanonierkasernen och kyrkan samt de fjerran ifrån leende saltsjöstränderna; åt höger åter ses en stor del af Helgeandsholmen, den täckt belägna ön Strömsborg, Skinnarviksbergen, fulla af hus och löfträd, den flytande strömmen med ett af de densamma plöjande jernångfartygen, o. s. v. Norrbro, den ståtliga, utbreder sig i taflans midt, och kan åskådaren således anställa en mönstring af alla öfver bron vandrande herrar och damer, lika gerna han, som de Stockholmstyper med lorgnetter för ögonen, hvilka pläga stå på utkik i hörnet af bron och Gustaf Adolfs torg, med Diogeneslyktan i handen begifie på menniskostudium, och således icke heller fingo saknas på br Enslens bild. Äfven Josefinaholmerns trefliga trädpartier lifvas redan af en mängd menniskogrupper, och hela Norrbro befolkas dagligen ymnigare. Sannolikt acbringar hrE. en Bel hop för Stockholm egendomliga företeelser, nemligen ej endast originella klädedrägter och (farligt nog för litet hvar!) personaliteter, utar äfven mycket annat, som för utländningarne, för hvilka konstnären naturligtvis vill visa sin målning, kan se ovanligt ut, t.ex. våra långkärror, en ko åkande i vagn (ett slags passagerare, hvars make man i Tyskland alla landets beqvämare befordringsmedel oaktadt, dock aldrig får sk da) m. m.; men äfven Sverges sköna nationaldrägter ifrån provinserna. Hvilken lycka gjorde icke fordom professor Sandbergs vackra ide, att församla svenskär ifrån alla Sverges landamären ikring den store Gustaf Wasas stod. På hr Enslens bild kommer konungastatyen sjelf att spela en hufvudroll ty hela Gustaf Adolfs torg är synligt, infattadt till venster af kongl. teatern och till höger prins Oscars palats, och rörelsen på torget blir säkerligen rätt liflig. Vakten med sitt sceneri, den dagliga trafiken på stälet, den kongl. familjens täta färder öfver torget och hr E:s falksnabba blick för allt originelt, huru det än må kläda eller skepa sig, låter hoppas, att ifrågavarande tafla blir lika intressant till sina enskilta smådelar, som den kommer att fägna i sin heihet. Endast och allenast denna målning och ännu dertill lagdt de begge ofvan nämde ritningarne skulle utgöra en exposition, hvilken många svenskar kunde åskåda med nöje och stolthet. Professor Enslen eger dessutom ännu många skildringar från främmande länder, hvilka han hittills icke låtit oss stockholmare beskåda. — Om en af de sista qvarlefvande veteranerne från finska kriget läses i Halmstadsbladet för den 25 dennes: Då vi veta, att vår armå nu ej har många män qvar uti de hjeltars led, som år 1808 och 1809 kämpade för att bibehålla Finland, så är det för oss en glädje att kunna i sammanhang härmed nämna, att inom vår stad finnes ännu qvar en af dessa hjeltar, nemligen öfverstelöjtnanten och riddaren Florus Toll. Öfverstelöjtnant Toll är uppfostrad och född i Finland, tjenade som officer i det finska kriget, var på Sveaborgs fästning, då den af kommendanten förråddes i ryssarnes händer, flydde derifrån med stor fara för sitt lif, för att undgå rysk fångenskap, ingick sedan i tjenst vid svenskt regemente .och deltog uti norska kriget 1814. Sin militäriska bana slutade öfverstelöjtnant Toll som chef för Hallands infanteribataljon. Här lefver öfverstelöjtnant Toll en lugn och fridsäll ålderd-m, vördad och älskad af alla. Hans hus är ett gästfrihetens hem och dagligen emottager han der talrika besök af vänner och bekanta, som så gerna samla sig kring den gamle. Den 7 dennes fylde öfverstelöjtnant Toll åttio år. Denna dag var honom en stor emottagningsdag. Hela förmiddag en såg man gratulanter vända sina steg till hans bostad, och vid middagstiden samlade sig en stor del af stadens tjenstemän och ståndspersoner för att samfält hembära dagens bjelte sina lyckönskningar, uttryckta i ganska vackra verser, som upplöstes och utdelades. Vi taga oss friheten att häraf aftrycka fyra verser, hvaraf de två första sant teckna öfverstelöjtnant Tolls -person, och de 2 sista oranämna hans deltagande i det finska kriget, I fordna Hellas, när i männers lag en Gubbe steg fast lutande och svag, sig ödmjukt böjde Spartas stolta söner; så ock ännu — när ej blott silfverhår, men dygd och heder fylla åtti år, den vördnadsvärde allas vördnad röner. Hell Dig, du åldrige! till själen ung, för hvilken årens börda ej käns tung, som gläds af stunden, likasom af minnet, med silfverkrona öch med visdom krönt, med yngilngskänslan för allt rätt och skönt, med mannens kraft och milda barnasianet. vn mn — — UR KA O dar af blygd — menp öek af sällspord glans, då Svensk och Finne ut till Rotas dans : för sista gång som väpenbröder drogo! Der var ej brist på lagrar — men på bröd, på hjeltebragder var det öfverflöd,