Aftonbladet – 29 september 1856, sida 3

president och flere af dess ledamöter för at inhämta deras tanke om reformen i Neufcha tel. Inom förbundsrådet skola likväl allvar samma betänkligheter förefinnas emot der föreslagna upplösningen af neufchatelerbourgeoisien. Neufchatels municipalråd har så. som borgerskapets representant hos förbundsrådet besvärat sig icke blott emot suspensionen af dess embetsmyndighet den 6 September, utan äfven emot följderna deraf. Frågan om Berner-Genever-jernvägens riktning upptog 5 dagars tid; till slut segrade likväl Öronlinien, men med ett af förbundspresidenten Stämpfli föreslaget amendement, att koncessionen endast finge tilldelas ett inhemskt bolag. i SPANIEN. Times uppgifver, att man i Madrid väntar utfärdandet af en allmän amnesti med undantag för San Luis och polacos (2). — Tidningen Novedades berättar, att spanske ministern i Paris, marskalk Serrano, sedan konstitutionen blifvit kungjord erhållit befallning att meddela Narvaez pass till Spanien, i fall han önskade sådant. Nacion säger att Narvaez snart skall ankomma, och den ministeriella Epoca gratulerar till upphörandet af den undantagsställning, hvari hertigen af Valencia befunnit sig sedan 1851. — En madriderkorrespondent till Journal des Dåebats omtalar en ministerkris, som skulle i början af månaden ha hotat ODonnels minister med upplösning. Det var fråga om ett lagförslag af finansministern Cantero angående beviljandet af ett lån af 30 millioner realer till reparation af kyrkor och andra kyrkobygnader, hvilket lån skulle betäckas genom inkomsten af kyrkogodsen, som, enligt amorteringslagen, skola försäljas. Detta förslag bekämpades af Rios Rosas, emedan han ansåg det gå ut på ett bekräftande af amorteringslagen, hvilkens upphäfvande han, i likhet med drottningen, önskar. ODonnel och Bagarry förklarade sig för förslaget, och den förre begärde afsked för sig och sina kolleger, då drottningen sjelf uttalade sig för amorteringslagens upphäfvande, såsom en åtgärd som blifvit oafvislig genom förhållandet till romerska hofvet. Drottningen skulle likväl ha öfvertalat ministrarne att qvarstanna på sina platser. Emellertid bevisar Canteros tillbakaträdande nu sedermera, att meningsolikheten mellan drottningen och ministrarne då icke blef fullkomligt utjemnad. Utslag i frågan om ministerens bestånd tyckes blifva beroende på marskalk Narvaez återkomst, hvilken hvarken konungen eller drottningen personligen önska. Nar: vaez organer uppgifva likväl redan den nya ministerlistan, på hvilken figurera, utom her: tigen af Valencia, bland andra namnen Mon, Pidal och Nocedal. — En ministeriel tidning säger, att det icke skulle förundra, om försäljningen af kyrkogods antingen blefve helt och hållet uppgifven eller åtminstone upp: skötes till dess man hunne komma öfverens med den påfliga regeringen. Deremot skulle försäljningen af icke andliga guds fortgå. Då försäljningslagen beslöts, beräknades kyrko: godsens värde till 700 millioner, och det tros; att hittills gods blifvit försålda för 300 millioner. Men en telegrafdepesch från Paris af den 24 dennes till Börsenhalle förmäler, att spanska regeringen verkligen beslutat inställa försäljningen af kyrkogodsen. — Enskilta underrättelser lära kommit till Paris om, att undersekreteraren i finansministeren, Lejade, och förvaltaren öfver kronogodsen, Sancho; begärt afsked. Från Madrid telegraferas den 21, att en blodig fäktning egt rum den 9 dennes mellan garnisonen i Melilla och de i trakten bosatta morerna (riffpiraterna), hvarvid de senare lidit betydlig förlust. De spanska trupperna förlorade 19 döde och 70 särade. En förskräcklig olycka tilldrog sig den 15 dennes på Albacetejernvägen. Det derifrån afgångna bantåget förenade sig i Tembleque med en från Sevilla kommande waggon, som var fyld med resande. Vid färden ned i en dal ej långt från Villasequilla fattade vagnen af okänd orsak eld; som tåget icke kunde hejda sin fart, brann den upp inom några minuter. De flesta resande hafva försvunnit och troligen blifvit innebrända. Två unga andalusiska fruntimmer funnos liggande på jernvägen; de afledo kort derefter i Aranjuez, under förfärliga lidanden. En fru, som hoppade ur den brinnande vagnen med sitt barn, ligger för döden. Konduktören för bantåget och andra jernvägstjenstemän blefvo illa misshandlade af några resande, och hotelser yttrades mot regeringsinspektören. ITALIEN. Turkiska sändebudet hade till konungen af Sardinien öfverlemnat såsom skänker från sultanen två sadlar och en med guld och diamanter rikt prydd sabel. — Enligt rykten från Wien, hvilka likväl tyckas icke vara särdeles tillförlitliga, skulle franske och ryske kej