Aftonbladet – 29 september 1856, sida 2

riella rigtning som menniskornas sträfvan tagit i ira dagar. Visst är det emellertid, att allt mateelt är föränderligt och förgängligt, och att de goda der, hvaråt vårt land haft att fägna sig under de sta åren, lika litet kunna påräknas att ega evigt sstånd, som något annat menskligt. Kriser inträffa dtals i alla länder, äfven de rikaste, och efter de riljantaste konjunkturer följer vanligtvis trångmål, 1 följd af öfverspekulation eller andra orsaker. etta trångmål i sin ordning blir dock mer eller indre hastigt öfvergående, allt eftersom ett lands idustriella och merkantila verksamhet tagit en sund ch naturlig riktning, och dess kreditbruk samt peniegeväsende äro goda och välordnade. Den större affärsmaunen känner af erfarenheten, ksom i luften, när sådane kriser äro i annalkande, lldeles såsom sjömannen på vissa tecken känner den orm vara i annalkande, hvartill vi andra icke värka det ringaste spår. Han tar då ock sina förgtighetsmått, inskränker sin rörelse liksom sjömanen sina segel, och drar in sina fordringar i så od tid som möjligt, innan krisen ännu brutit lös. v Alldeles så handla nu våra svenska banker. Dej f3 läppa icke ut några nya lån ntan med den största örsigtighet, och först flera veckor efter ansökningares ingång. Detta är vanligtvis ett af de första och skraste tecknen till krisens annalkande, ty bankstyelsernas ständiga och nödtvungna aktgifvande på ffärernas gång och behof af kapitaler gör dem vangtvis mera skarpsynta, än den enskilte i sin inkränktare verkningskrets kan vara. Men om under ylika förhållanden bankadministrationerna handla ned allt för mycken och otidig försigtighet, så kunna fven de just derigenom lätt tillvägabringa en kris, vilken möjligen eljest hade oskadligt gått förbi; ty vå samma sätt som förtroendet till en banks solidite håller dess sedlar ute i allmänna rörelsen, men missroendet deremot samlar folk vid vexlingsluckan, så ipptager affärsmannen under god penningetillgång nga andra lån, än dem han ögonblickligt behöfver, nen i svårare perioder deremot tvingas han att se ångt framför sig, och söker derföre att i tid försäkra sig äfven om de kapitaler, som han tror sig comma att behöfva, och då hvar och en följer detta handlingssätt och söker att heldre förekomma än örekommas, så blifva då så väl bankerna som andra oenningeutlånande verk, icke allenast öfverlupna af unsökningar om lån, hvilka ingalunda allesammans ro för ögonblicket, eller ens den aldra närmaste framtiden, behöfliga, utan affärsmännen draga derjemte sjelfva in så mycket de kunna alla sina egna tillgångar och hålla dem disponibla, hvarigenom rörelsen allt mer och mer utsättes för en tryckande penningeförlägenhet. Om dertill under en sådan period inträffar att efterfrågan på penningar är stark äfven utomlands, så att främmande kapitaler icke utan känbar uppoffring kunna indragas i landet, så förvärras krisen, och fruktan och misstroende göra slutligen tillståndet verkligen kekymmersamt. Se vi nu till de anledningar, som kunna förefinnas att befara en snart förestående penningekris i Sverge, så möter oss först och främst företeelsen af kapitalets betydliga och successiva förminskning under hela detta år. Ej nog med att riksbankens utelöpande sedelstock och depositkonto under året undergåvt en förminskning af tillsammans ungefär 12 millioner rår rgs, utan äfven privatbankerne hafva måst indraga sina sedlar nästan i samma förhållande .som deras riksmyntskassa aftagit, hvartill kommer att deras kreditivräkningar redan äro ganska hårdt anlitade. Tillsammanlagdt utgör det i allmänna rörelsen cirkulerande rörelsekapitalets förminskning, inberäknadt riksbankens depositkonto, sålunda sedan detta års början minst 18 millioner, hvilket, draget ifrån 95 millioner, som det ungefärligen utgjorde vid årets början, är en ganska känbar minskning, i synnerhet I som den hastigt sig utvecklande industrien och del ofantliga egendomsköpen under innevarande år göra behofvet af penningar långt större än förut. Ännu stå vi dock endast vid sjelfva tröskeln till den annalkande penningekrisen, och mycket tordel dess verkningar kunna inskränkas, om vi något hvar söka att göra oss så god reda som möjligt för anledningarne till rörelsekapitalets förminskning och i tid äro betänkta på utvägar att förekomma dess ytterligare aftagande, så vidt sådant är möjligt. Hvad då först dess anledningar angår, så är det tydligt, att den förnämsta är att söka uti missförhållandet emellan Sverges export och import. Om vi under ett år införa utländska varor, liqvidera skulder och räntor samt förlora på resor i främmande länder en summa af 75 millioner, men deremot sälja egna varor och förtjena på frakthandeln endast 60 millioner tillsammans så måste vi betala skilnaden i silfver, hvilket uttages ur riksbanken, som deremot ur rörelsen indrager en motsvarande summa i sedlar. En annan anledning till rörelsekapitalets tillfälliga förminskande uppkommer när statens inkomster äro betydligt större än dess utgifter, och om öfverskottet då får ligga någon längre tid ofruktbart i statens kassor. Detta har verkligen i år inträffat, men olägenheterna häraf hafva dock till stor del, ehuru ej helt och hållet, blifvit häfda genom regeringens välbetänkta åtgärd att öfverlemna dessa öfverskott till riksgäldskontoret, för att genom dess försorg på ett eller annat sätt åter utsläppas i rörelsen. Stora allmänna verldskriser, såsom krig, revolutioner, stockningar i verldshandeln med sina bankrutter och allmänt misstroende, kunna äfven inverka på våra förhållanden, såsom vi mer än en gång fått erfara; men då ingenting låter oss befara dylika tilldragelser i den närmaste framtiden, eller då åtminstone ingenting häraf utöfvar något inflytande på våra nuvarande affärsförhållanden, så behöfver denna stundom inträffande tredje anledning till en penningekris nu icke komma i betraktande, En fjerde anledning till en penningekris kan uppkomma af en svårare missväxt, hvilken tvingar oss at: för våra penningar uppköpa stora partier utländsk spanmål; men då denna anledning hörer till kapitlet om vår utrikes handel och synes för öfrigt Hlyckligtvis icke vara för hand, så behöfver den derföre nu ej heller närmare omröras. En femte anledning, eller allmänt misstroende bland kapitalisterna, hvilket kommer dem att heldre låta Tsina penningar ligga ofruktbara, än de utsläppa dem utan fullgod säkerhet, inträffar aldrig i högre grad förr än krisen redan inträffat och någon tid låtit öfver hela landet känna sina verkningar, och som. detta ännu för ingen del är händelsen, så kunna vi för tillfället lemna denna anledning till rörelsekapitalets förminskning alldeles ur sigte. En sjette anledning deremot, hvilken mycket ofta förekommer i de stora industriidkande länderna, men som vi här i Sverge ännu haft ganska liten erfarenhet af, måste vi dock nu taga i öfvervägande, emedan den helt hastigt tillkommit äfven hos oss, och det i en tämmeligen oroväckande grad. Denna anledning är en häftig, nästan feberartad spekulationslusta, så mycket osundare och farligare, som den hos oss måste grundas långt mera på lånta, än på egna kapitaler, ty svensken eger icke, såsom utländningen, massor af valutor uti statsobligationer, aktiebref och vexlar, hvilka han vid förefallande behof framtager t lur sin pulpet och realiserar eller belånar, och hvarigenom han ögonblickligen, om än stundom med nå gon liten uppoffring, erhåller de penningar, som han behöfver för sin rörelses underhå!lande; utan han anlitar i stället sina vänner om borgen på diskontreversaler, görande sålunda dessa vänner lika ansvariga som han sjeif för sin förmåga att handhafva affärer, och när de diskonterande bankerne till sin egen säkerhet nödgas tillgripa strypsystemet för att bibehålla den nödsändiga proportionen emeltan ute1ö ande sedlar och inneliggande valuta i klicgande mynt eller riksbankssedlar, så står han genast i mer eller mindre förlägenhet icke blott för de kapitaler, som de redan inledda affårerna erfordra, utan han tvingas derutaf äfven ofta att afstå från de påtagliel gen mest vinstgifvande affårer, hvilka just under så1 I dane perioder företrädesvis plåga yjpa aig. vv KH NG -ERR RR RPS 1 RE EPT TNA 1