Aftonbladet – 27 september 1856, sida 3

För Guvernör i Illionis: Mm, H. BRISSELL från St. Clair. Valförrättning, Torsdagen d. 4 November 1856. EN Entusiastiskt möte af Skandinaver i Chieago. Fillökning af 800 medlemmar till Fremontklubben. Tal af Doktor Paoli, Pastor Unonius och Pastor Andersen. Den 23 dennes tidigt på aftonem började Metro politan Hall att fyllas med svenskar, norrmän oeh danskar, i afsigt att bilda en Skandinavisk Fremontklubb. Af dessa ro ungefär åttahuadra röstberättigade i Chieago, alla idoga, torftiga och sediga män, och alla, med ett enda undantag, förklara sin afsigt vara att rösta för frihet och Fremont. De kommo med sina hustrur och döttrar, och långt innan timman för -förrättnipgen var inne, så var salen fyld med dessa Nordens barn. Im mera vaeker och aktningsvärd församling hafva vi ieke sett på lång tid. Dr Paoli ordnade mötet, och utnämde Geo. P. Hansen till ordförande. Hr H. gjorde, vid intagandet af sitt säte, några passande och tjenliga anmärkningar, och slöt med ett citat från ett af den odödlige Henry Clays mästerliga tal. Följande hrr utnämdes till viee presidenter, nemligen: Anders Larsson, N. D. Löberg, Anders Jonson, och till sekreterare H. J. Kijös och H. Henderson. Sedan således organisationen var fullständig, begärdes dr Paoli, och höll ett förtjenstfullt och öfvertygande tal, tydliggörande grunderna för oppositionen emot slafdemokratien och skälen för att understödja Fremont. Doktorns armärkningar erhöllo högljudt bifall. ) Han åtföljdes af pastorn vid svensk-norska Episkopala kyrkan i Chicago, hr G. Unonius, hvilken i ett tal af logisk kraft och klarhet ådagalade skandina vernes i detta landet skyldigheter i betraktande af krisen i de allmänna förhållandena. Han påyrkade hos sina åhörare skyldigheten att göra dem fullkomligt hemmastadda med våra inrättningar och politiska historia, med vårt språk och våra tänkesätt, så att de icke må blifva vilseledda af dem, som göra utsträckningen af menskligt slafveri till hörnstenen i deras politiska tempel. Pastorn vid norska lutherska församlingen i Chicago, hr Paul Andersen, intog derefter, på begäran af sina vänner, talarestolen, och fortgick att tydliggöra orsakerna till den närvärande oroväckande upp retade sinnesstämniogen. Han framstälde våra revolutionäre fäders åsigter, oeh biföll deras politik, hvilken syntes inskränka måttet och gränsorna af the eursed institution (slafveriet); visade huru den moderna, falska demokratien hade afvikit från denna politik; huru upphäfvandet af Missourikomprornissen var ett öfvervåld emot fribetens sak, och direkt uppmuntran för slafveri; och huru verkningarne af detta upphäfrande kunde tillintetgöras genom att välja Fremont och Dayton, och genom det republikanska partiets seger. Hr Andersen afbröts i sina vältaliga anmärkningar öfver styrelsens uppförande, af otåligheten hos den amerikanska delen af åhörarne, hvilka begärde ett tal af Hon. Geo. C. Bates från Kaliformien, i ett språk hvilket de kunde förstå. Hr Andersen slutade under talrika bifallsrop från hela huset, Nils Larson; R. Henderson, A. B: Jonson, N. H. Erikson och Anders Larson af komiten för resolutioner, föreslog följande, hvilka ephälligt antogos: Alldenstund snart förestår ett presidertval, hvilket i anseende till de grundsatser det omfattar och till sina följder är af den aldra största vigt oeh betydelse för vårt adopterade fosterlands framtida lyeka oeh välfärd, och alldenstund den strid, som nu kämas mellan frihet osh träldoem, kräfver hvarje medbörgares allvarliga uppmärksamhet och verksamma deltagande, så hafva vi, de skandinaviske röstegande medbergrarne . här i staden. Chiergo, anseendef det I vara en plikt att uttala vår mening i dessa vigtiga frågor, derföre enhålligt. 1.Beslutadt, att, oaktadt vi betrakta slafveriets institution . som oem vederstygglighet och som en olyeka för detta land, Jedamde till ett moraliskt förderf och varande friheten till en försmädelse, doek ):; sätta oss emot hvarje inblandning i slaffrågan hvad de stater vidkemmer, i hvilka denna institution ällaredan existerar, — men att vi deremot af alla kraf: ter vilja motarbeta dess utsträckning inom de fria territorierna. 2. Beslutadt, att vi med lifligt och odeladt bifall erkänna oeh hylla den Platform, hvilken af den republikanska konvantionen i Philadelphia d:17 Juni detta år antogs oeh gillades, jemte de i densamma innefattade grundsatser; betraktande nämde Platform som ett uttryck af de känslor, som böra upplifva hvarje frihetsväns hjerta, och deras, som arbeta och verka för att det vidsträckta vestra Amerikas rikedomar och resurser måtte blifva tillgängliga för den frie arbetaren. 3. Beslutadt, att vi föresätta oss att med kraft och allvar understödja de personer, hvilka ofvannämde konvention framstält som kandidater för presidentoeh vice presidentembetena, nemligen öfverste John C. Fremont för det förra, och W. L. Dayton för det senare, och att vi vilja använda alla rättvisa, ärliga och lagliga medel, som stå i vår makt föratt främja och utverka deras val, — uppfordrande alla våra i vestern varande landsmän, att, om de hafva friheten kär, nyttja sin infytelse och med 0835 samverka för fritt arbete, fri jordgrund; fri yttrande rätt, fri press och Fremont. 4. Beslutadt, att vi likaledes skänka afhandlingarne vid konventionen i Bloomington jemte förslaget af Hon. W. H. Bissell till-guvernör öfver Tllinois vårt odelade bifall, och att vi förbinda oss att göra allt hvad i vår förmåga står för det republikanska statsförslagets framgång... 5. Besintadt, att vi betrakta det så kallade KnowNothing partiets trånga och proskriptiva politik såsom orättvis emot. främlingarne i detta land, ledande till osämja och bitterhet emellan infödingar och utländningar, och upplösande en evighet; så nödvändig för bådas gemensamma intressen. De försök, som frihetens motståndare göra att med denna proskriptiva politik stänjpla det republikanska partiets kandidater, betrakta vi endast som partigängares usla bemödanden att vilseföra och förmå utländningarne till att handla tvärtemot hvad deras egen sanna fördel fordrar; och Vi förklara härmed öppet vår fasta öfvertygelse, att våra. landsmän, i det de afgifva deras röster för J. C. Fremont, rösta för den ende nu till presidentembetet ifrågavarande kandidat, som är fullkomligt fri från all Know Nothingism. no i)-Vi torde blifva i tillfälle att i ett följande m:r maddela dr Past. 2.17 F