Aftonbladet – 27 september 1856, sida 1

ken 1 Ball sim korthet lemnar enahanda Iintryck. Så skrifver senast vår korrespondent: Köpenhamn den 22 September. Om talesättet att känna någonting i luften varit vid något tillfälle tillämpligt, är det härstädes i detta ögonblick. Den svenske kronprinsen har, gom ni vet, egentligen blott uppehållit sig här tvenne dagar; han har derefter liksom förevunnit ur synkretsen, helt och hållet upptagen af de militäriska skådespelen, och han afreser i dag från Helsingör, utan att bafva åter satt sin fotibufvudstaden. Man har alltså haft en timligen knapp tid att här, om jag så får säga, göra hans bekantskap; hvad som har skett, har skett i en flygande fart, nästan i ett ögonblick. Och dock äro alla ense om stt anse ofantligt mycket hafva blifvit sammanträngdt inom dessa få timmar. Man känner i luften, att prinsens besök härstädes verkligen haft ett resultat och måhän a ett afgörande. Snart sagdt hela pressen (jag alar här ej om Berlingskes och Flyveposten) har förenat sig om att tillägga prinsens visit på Seland en ovanligare betydelse; Dagbladet är i sin sista skandinaviska artikel visserligen, som vanligt, något försigtigt och kommer mot slutet till ett skäligen oansenligt resultat; men den parallel, com deri uppställes mellan prinsen till Danmark (Christian af Gläcksborg) och prins Carl af SvergeNorge, är emellertid dräpande och har också gjort inom allmänheten en märkvärdig verkan. Hela landgortspressen, ända bort till Dannevirke, är uppfyld af korrespondenser härifrån, i hvilka man ytteret lätt genomskådar den hemliga tanke, hvilken för öfrigt härstädes man och man emellan ger sig luft i mera oförbehållsamma yttranden om det sannolike, ändamålet med prinsens besök, samt uttryck, sådane som t. ex.: Nå, nu är ju allting klart!s Hvad är här längre att hålla på? o. 8. v. Hvad jag här berättar, är endast hvad jsg som sträng historikus har att anföra efter föreliggande fakta. Dermed vill jag åtminstone för närvarande ingalunda ge mig ut för att tillika vara profet. Måhända går man för långt i sina anticipationer och gör allt för otvunget ett hopp mellan hvad man allmänt önskar och hvad som möjligen kan låta sig sätta i verket. Måhända skall under alla omständigheter verkställandet, om det en vacker dag blir möjligt, icke precist ske under den form, som de flesta här för närvarande antaga. Allt detta är ännu mycket oklart, men, jag upprepar det, att något, om icke redan skett, dock skall ske, något, som ändtligen skall gifva de nordiska förhållandena en märkvärdig omskapning och realisera ideer, hvilka ännu för blott kort tid sedan tycktes först i en aflägsen framtid kunna hoppas att blifva realiserade, derom tyckes meningen, aningen, eller hvad man vill kalla det, redan vara nära nog alldeles bestämd och oomkullrunklig. Jag skrifver här om saker; som äro tämligen delikata att vidröra; jag ber er också icke gifva mina ord större betydelse, än hvad de efter bokstafven kunna ega. Tilläfventyrs blir det snart tid för pressen att behandla dessa ämnen från mera konkret ståndpunkt; till dess låtom saken gå sin gång, den kan icke undgå oss i hvad fall som helst! Prins Nepoleon är bär väntad i morgon. Men detta vet ni nästan bättre, än vi här äro i tillfälle att känna. Amiral Glasenap har här uppehållit sig de sista dagarna, ren, som det tyckes, tämligen inkognito. Han var icke bland de till den kungliga taffeln i onsdags inviterade, churu han redan då var i staden. SB. Så långt vår korrespondent. Läsningen f de danska tidnivgarnes beskrifningar på krenprinsens mottagande i Köpenhamn och deras deraf föranledda artiklar bekräftar fullkomligt vår korrespondents uppfattning, att let allmänna föreställningstättet i Danmark satt detta besök i sammanhang med frågor af hög politisk vigt, icke blott för Danmarks, utan för hela den skandinaviska nordens framtid. Vi tilltro oss icke att genomskåda, hvad som ämrnu utgör kabiretternas hemligheter, men vi tro det icke vara för mycket vigeadt, om vi uttrycka en förmodan, att den danska arfföljdsfrågan inom kort torde blifva föremål för en ny och afgörande behandling, hvarvid den allmänna rösters fordran på upphäfvande af de bestämmelser, som i detta hänseende träffades genom det olyckliga protokollet i Lozrdon af den 8 maj 1852, måste på ett eller annat sätt tillfredsställas. Såsom man påminner sig, var det genom detta protokoll, underteeknadt af de em stormakterna jemte Sverge och Norge, som prins Christian af Slesvig-Holstein-Sonderburg-Glicksburg, den numera så kallade prinsen till Danmark, antogs såsom tronföljare vid det ruvarandedanska konungabusetsutgång, i hvilken egenskap han äfven sedermera genom den danska riksdagens val och arfföljdelagen af den 31 juli 1853 blifvit erkänd, men på samma gång äfven derjemte Ryssland förstod att bereda sig en smygväg attien framtid kunna göra förmenta anspråk på den danska monarkien gällande till förmån för det kejserliga ryska huset. Såsom härstammande från den gottorpska linien af det hertigliga holsteinska huset var kejsar Nikolsus en ef de furstar, hvilkas afsögelse af vissa rättigheter ansågs erforderlig, för att prins Christian af Glicksburg skulle kunna erkännas såsom tronföljare efter den kungliga danska liuiens utslocknande, hvilket, såsom bekant är, motses komma att ske med den nuvararde barnlöse och 64-årige arfprinsen Ferdinands, konungens farbroders, bortgång ur lifvet. Czaren afstod sina rättigheter till förmån för prins Christian och hans manliga afkomlingar, men gjorde på samma gång et utiryckligt förbcnåll för det ryska kejsarhusets rättigheter för den händelse, att prins Christians ätt skulle utgå på svärdssidan. Dessa förmenta rättigheter gällde väl ursprungligen endast vissa delar af hertigdömet Holstein, och genom ett ildre fördrag af år 1773 hade det kejserliga ryska huset i sjelfva verket äfven redan af