och tycktes bedja om sin andel af hans kärlek, en andel, hvilken snart helt och hållet tillföll henne. Det sår, som Aubreys egoistiska egensinnighet tillfogat, hade knapt bör: jat att läkas, då lady Davennes död åter kastade en djup dysterhet öfver baronetens hem. Lady Davennes helsa hade länge varit i aftagande, och försvagades ännu mer alltsedan hennes sons afresa. Slaget kändes icke mindre hårdt derföre att det varit förutsedt. Sir Johns sorg var ytterlig, ehuru stilla och kufvad; ty den högdragne baroneten ansåg hvarje yttre tecken af djup känsla oförenligt med sin värdighet. Han hade äfven ett annat, och bättre, skäl att lägga band på sina känslor, nemligen att icke genom sin smärta föröka sin dotters häftiga SA EES Sir John drog sig tillbaka till sitt hem på landet, och lefde der jemförelsevis i enslighet, helt och hållet upptagen af sin dotter, hvilken nu blifvit hans förnämsta sysselsätt: ning — hans förnämsta glädje. Lucy var ett svagt, känsligt, intelligent barn, väl behöfvande all en faders omhuldande vård, en af dessa älskliga ömtåliga blommor, söm i lika hög grad väcka ljufva Föroppningar och öm oro. Men landtluft, regelbundet lefnadssätt och förståndig omvexling af kroppsrörelse och hvila, af sysselsättning och förströelse, under en insigtsfull lärarinnas ledning, hade så lycklig och stärkande inflytelse på hennes helsa, att miss Davenne vid sjutton års ålder, ehuru ännu något späd, uppväxt till en lång, blomstrande, glädtig flicka, och utmärkt vacker tillika. En Lonudonskönhets lif låg nu framför henne. Sir John drömde aldrig om att bon skulle kunna afvika från det antagna bruket för personer af hennes stånd. Hon skulle presenteras vid bofvet; de tillstängda luckorna för fönstren på huset i .... gatan öppna