des ännu en gång, och så pass mycket sol och dager, som stå att finna i Storbritanniers hufvudstad, trängde in i de praktfulla rummen. Sir John och hans dotter inflyttade således till staden om våren 1837; och sedan Lucy en gång blifvit störtad ut i strömmer af londonsnöjena, hvirflades hon hastigt kring i dess kretslopp. Slutet af hennes första säsong faun henne med bleka kinder och försvagad; men den oro, som sir John erfarit, förglömdes lätt, då han såg, att några månaders stillare lefnadssätt vid. Davenne tycktes göra henne lik sig igen. Ungdom är ett mäktigt bjelpmedel för återvinnande af krafter; och nästa vår befunno sig far och dotter åter i London. Men det dröjde icke länge, innan societetslifvet, upphettade rum och nattvak motarbetade naturens välgörande verkningar. Lucy aftypade; innan säsongen hunnit sin höjd; den oroade fadern hörde åter den torra hackhostan — förebudet af en fiende som han förgätit. Den stackare sir John rådfrågade först en läkare och sedan en annan; en tillrådde landtluft och mjölkdiet, en annan kalla öfversköljningar och motion till häst; en tredje saltsjö-, bad och portvin — men alla öfverensstämde om nödvändigheten för henne att alldeles afhå!la sig från hvarje slags ansträngning eller förlustelse. Allt försöktes, men intet af alla läkemedlen var i stånd att förjaga de anfall af plågsam bosta, som uppfylde faderns hjerta med ångest; ingenting kunde besegra det sjuka mattighetstillstånd, hvilket tycktes hota att hämma loppet af hans dotters lif. Då Lucys tillstånd förblifvit oförändradt några månader, gåfvo läkarne detta råd, hvilket för erfarna öron Jjuder som en dödsringning. Försök ombyte af klimat; låt miss Davenne tillbringa nästa vinter i Romo, var deras domslut. Oak-. tadt den ovilja sir John sedan fordom hyste mot Rom — det ledsammaste ställe, i kristen