Aftonbladet – 26 september 1856, sida 2

HV nn — sen med främma 3 . ler, sådan slags endera invändre ockees lragen morgu: och g åtminstone som högderogå, h en oupphörlig fruktan att gera kunde tillåta, snarare stärkte än fö vagade det som sir Jobn ansåg om sin . riotism; denna slags patriotism, hvilken ne pärrade allt ädelt och värderikt, allt godt, nom den trånga oirkel, inom hvilken han sjelf var född, lefde och rörde sig. i Kort efter sir Johns utländska resa blef en lats ledig bland representanterna för —shire ler Davenne var beläget, och aan uppmanad ; utt intaga den, men afböjle Jenna ära på sam da ätt som ban ständigt afböjt att låta välj ma för köpingen Davenne. Sir Jobn h de Ja Bg: röckligt omiöme att veta, att han h vi fddntt lyda som talare le n hvarken var hade för mycken stolthet att Stataman, och bland de tigande jaoch endast figurera derbuset, Men don är nejherrarne i unbade för gen del, nä Rp söm ban tepe. han sig berättigad att nä frn och arg brey var en vacker h aloe fill ar de tittat ocker herkulisk gosse, föl (Af ga AA eh det öfrermed: söm rn ir hllhet a rikas bortskämda barn. Hans life et, djsrfhet och frispråkighet voroi hans ars Ögon tecken af brådmoget snille. Vida skarpsyntare personer än sir John förblindes af föräldrapartiskhet och författarestolthet. Aubrey, hvilken så synbarligen var utsedd att blifva en stor man, bestämdes till parlamentstalare och statsman, då han ä gick -i kolt, och öfverlemnades, så ste t RN vuxit från den, till en lärare, hvilk i fullt galopp skulle köra honom till ro i fällt station, Oxford. Men den lille hag första varande William Pitt. satte gi 1 Kuoppning vetenskaplig och Jisterär i ng mot hvarje inertie värdig en bitire rm en vis och med den bedårade fadert je ligen till skickade ba :de Tadern märkte etta 3aR sin son till Eton, der den una S