Aftonbladet – 26 september 1856, sida 1

. L STOCKHOLM, den 26 Sevt. Officiella bladet har bekräftat, hvad seden ett par dagar allmänt ansetts komma att ega rum, att hans excellens hr grefve G. A. Sparre i gårdagens konselj från justitiestatsministersembetet förflyttats till den efter hr Isberg lediga presidentstolen i Svea hofrätt, samt att justitierådet, f. d. statsrådet Claös Ephraim Gänther blifvit utnämd till justitiestatsministe: . Utan att nu ingå i någon granskning af hr grefve Sparres embetsförvaltning under den tid af 81, år han innehaft första platsen inom konungens råd — en granskning, hvartill detta blad vid fiera föregående tillfällen lemnat åtskilliga upplysande bidrag — kuna vi likväl icke annat än lyckönska både konungens rådkammare och landet till den förändring af chef för justitiedepartementet, som nu egt rum. Hr Gänther har genomgått den juridiska embetsbanan i alla dess grader. Efter att under loppet af 10 å 12 år hafva utöfvat domareembetet på landet, erhöll hr Ginther först 1836 sin första ordinarie befordran så:om t. f. kopist i justitierevisionsexpeditionen, hvarvid det rätt egna förhällande inträffade, att ban wid tillsättande af sex ledigheter med knepp pluralitet erhöll sista rummet. Hans ovanliga insigter och skarpsinniga omdöme, förenadt med en långvarig domareerforenhet, kunde likväl icke länge blifva obemärkte, hvarför br Gänther inom ganska kort tid förordnade till föredragande, befördrades 1842 till ordinarie revisionssekreterare oci inkallades 1845 ilagberedningen, i hvars förhandlingar han på ett framstående -utmärkt sätt deltog jemie hrr Richert, Bergfa!k och Schlyter, till dess ban t April 1848 kallades till ledamot af konungens statsråd, derifrån han i September 1851 på begäran förflyttades till ledamot af konungens högsta domstol, hvaråt han under de senaste 5 åren egnat en lika -oafbruten som inom lagskipningen utmärkt verksamhet. Äfven på den politiska banan har -br Ginther såsom ledamot af ridderskapet och adeln vid flera riksdagar gjort sig känd såsom cen frisinnad: och insigtsrik repiesentent. Han har visserligen sällan uppträdt såsom talare, men när sådant skett, hufvudsakligen i lagfrågor, har ban med särdeles klarhet och med öfvertygande skäl framstält sina Esigter. I mcetsats till den nu afgångne kontrasignart.n af det utaf Kongl. Maj:t vid 1848 års riksdag framlagda genomgripande förslag till representstionens ombildning, hvilken sades hafva undertecknat sitt namn med de märkliga orden hoc scripsisse non vellem, var hr Gintber en bland förslagete få up; riktiga vänner och försvarade detsamma på riddarhuset med särdeles mycken talang emot de anmärkningar, som deremot från den aristokratiska sidan framställdes. Inom den dåvarande konseljen ansågs br Ginther äfven i öfrigt städse tillhöra det liberala partiet, så wili fråga om tryckfriheten, som om tull-lagstiftningen, skatteförenklingen m. fl. Af dessa föregåenden har man således skäl att vänta, att konungens val vid detta tillfälle, der personens tänkesätt och karakter förut äro för H. Maj:t så noga bekanta, icke bör sakna äfven en politisk betydelse. Den nye ustitiestateministern emottager likväl ensamt nom sitt speciela fack ett både svårt och mödosamt arbete, då man nemligen besinner utt, oaktadt den ifver, hvarmed i början af len nya regimen lagberedningens arbeten fortskyndades, likväl allt sedan hr grefve Sparre tillträdde justitieministersembetet, de Pgentliga lagstiftvingsfrågorna legat snart sagdt illdeles nere, så vidt icke förslag till föränringar deri blifvit utarbetade af rikets stärler eller deras utskott. Således har den nye ministern tillfälle att i detta hänseende verkigen bilda ett slags epok; hvarvid det ifven bör vara att förvänta, att den juridiske