Aftonbladet – 25 september 1856, sida 2

inom två dagar med solens tilihjelp förvandlar sig ill ett fint dam. Man gör sig ej skyldig till öfverdrift om man beräknar antslet af dem, som besöka Kreml under hvar och en af dessa aftnar, till 405,900. Alla dessa trängas, kouffas, klämma ihjäl hvarandra noder de hvälfda passaser, som blifvit öppnade i murerne; passager, som på sin höjd hefva 39 fots bredd på 120 fots längd. Till råga på olyckan är det äfven härigenom som inoch utfarande vagnar måste passera, ty man har ej en gång haft det försänksamheten att anvisa en sarskilt port för ekipagernas infart och en annan för deras utfart. Fotgängare, hästar, vagnar, gensdarmer, kapriolerande till häst midt i folktwängseln, äro blandade i en massa och stöta och kastas emot hvarandra, liksom två strömmar i en och samma fåra. Det var ditin som jag i går måst våga mig för att ge er en beskrifaing om illuminationen inre i Kreml; jag kunde i går ej skaffa mig någon vagn; jag nödgades derföre färdas till fots och trodde ett ögonblick att jag aldrig skulle komma helskinnad derifrån. Sedan jag hundrade gånger varit nära att krossas, lyckades jag dock slutligen, tack vare mina armbågar och den systematiska strategik, som i analoga fall utvecklas af Paris gaminer att, utkomma ur denna lefvande cryckpress utan någon amnan skada än en tillplattad hatt. De ståtliga illuminationerna funnos dock ej blott i Kreml. De i Gostriwo-Dvor, den stora bazaren vid Röda torget, palatserna Tcheremetieff och Kotchioubey, samt Frankrikes, Österrikes och Englands ambassadhoteller utmärkte sig äfven genom sin prakt. Alla så väl enhskilta som offentliga bygnader täflade i kulörta lampor och glas; den stora och breda Tverskaiagatan var från bulevarden ända till Kreml ett enda eldhaf; så var det äfven på Koubianka, Petrowkooch Dimitrawka-gatorna samt marskalkbron. Ibland kyrkorna förtjente Woeili-Blagennoy för sig ensam en resa till Moskwa; icke en enda af de oräkneliga linierna af dess bisarra arkitektur, af dess domer, i form af meloner eller ananas, af dess moresco-byzantinska portiker, hade blifvit lemnad i skuggan. Men ännu återstod något ännu skönare, ännu mera majestätiskt än allt detta. Det var illuminationen på teaterplatsen, der 200,000 färgade glas användes hvarje afton så länge illuminationen pågår. Denna plats är af en mycket oregelbunden form och lånade sig följaktligen föga åt en totaleffekt; för att erhålla en sådan har man derför måst räta dess husrader och på tre af dess sidor uppföra träbygnader, hvarigenm det förvandlats till en regulier parallelogram om vid pass 1000 fots höjd och 5 åa 600 fots bredd. Dessa byggnader föreställa arkader med halfeirkelformiga bågar, som alla äro till hela sin höjd fullsatta med illuminationspjeser. Om aftonen, när dessa myriader af ljuslågor medelst en sinnrik procedyr tändas på en gång, tror man sigiiförflyttad till ett förtrolladt slott. Detta af monumentala byggnader omgifna torg hvars perspektiv slutar med den storartade facaden af den nya teatern, öfvergår tusen gånger allt hvad man om dylika skådospel kunnat drömma. Kejsaren och kejsarinnan emottogo i går på Kreml deputationer från alla Rysslands guvernementer. De erbjödo D. M. bröd och salt på guldoch silfverfat. Derpå fingo de främmande sändebuden framföra sina lyckönskningar; de voro iklädda de ryska ordnar, som de med anledning af kröningen erhållit af kejsaren. Den hofbal, som egde rum måndagsaftonen, var glänsande och värdig dessa dagars öfriga prakt, och bevistades af de främmande diplomaterna, den höga adeln, de högre dignitärerna vid hofvet och inom armån samt ett stort antal officerare från gardesregementena. Man kan näppeligen föreställa sig den utomordentliga rikedomen och prakten i dessa salonger, som upptaga hela första våningen i Kreml. I utsträckning och glans ega Tuilerierna ingenting dermed jemförligt, och för att finna någonting deråt, måste man begifva sig till Versailles, till detta beuadransvärda spegelgalleri, hvilket ännu är uppfyldt mid minven af Ludrig den fjortonde. Hvarje salong har namn efter en af Rysslands riddareordnar; man kommer dit på en herrlig trappa; de mest sällsynta marmorarter, de dyrbaraste träslag äro der med slöseri anbragta. Man inträder föret i S:t Georgs salong, ett väldigt rum med tio korintiska kolonner och som ensamt kan rymma tre tusen personer; det är dekoreradt i hvitt och guld; genom inskriptioner å marmortaflor erinras man om ryska armåns bedrifter. S:t Georgsordens insignier synas i relief på alla håll; till venster om denna salong befinner sig S:t Wiladimirs och längre bort de salonger, som äro bestämda för majestäterna, diplomatiska kåren och de personer, hvilka höra till den kejserliga sviten; till höger S:t Alexanders och S:t Andreas salar, och hvilka genom S:t Katarinas sal stå i samband med de inre rummen. Före kejsarens ankomst får ingen tillträde till dessa rum; två väldiga gardesgrenadierer, orörliga som statyer, förvägra inträdet dit; — jag bör i sammanhang härmed ej glömma att omtala, att under hela balen en pluton af grenadierer, med trumslagare och hornblåsare i spetsen, var uppstäld i S:t Georgssalen, för att göra militärisk honnör för kejsaren. Precist kl. 9 tillkännagåfvo ceremonimästarne deras majestäters ankomst och tillsade de närvarande att formera haj. Strax derefter kommo kejsaren och kejsarinnan, företrädda af ett oändligt antal af kammarherrar och kammarjunkare, och åtföljda af de unga storfurstarne och andra ledamöter af den kejserliga familjen samt hofdignitärerna. Kejsaren var klädd i rik röd gardeshusaruniform, kejsarinnan i stor hofkostym med nationel hårklädsel. Enkekejsarinnan satt i ett slags bärstol, buren af fyra kammartjenare. Strax efter kejsarens ankomst i den sal, der diplomatiska kåren befann sig, stämde orkestern upp och balen begynte. Egentligen var det ingen bal; på två timmars tid blott en enda polonäs, och det en polonäs endast för musiken. Det var ingenting annat än en lång promenad eller defilering, under hvilken kejsaren gjorde en tur omkring salongen med de damer, som han ville hedra med denna utmärkelse, liksom kejsarinnan med ambassadörer och andra främmande makters representanter. Kejsaren gjorde de fyra första turerna med storfurstinnan Marie, lady Granville, storfurstinnan Constantin och furstinnan af Ligne; kejsarinnan med hr de Morny, lord Granville, furst Esterhazy och belgiske ambassadören. Kejsaren drog sig tillbaka kl. 11 med samma ceremonier som vid ankomsten, och salongerna blefvo snart tomma. Vid palatsets portar uppstod någon. konfusion mellan va pagerna, och damerna voro i sin baltoilett utsatta för den kalla aftonluften längre än deras helsa synes böra tillåta. Men qvinnorna, om de än i sin budoir tyckas så svaga, att minsta fläkt kunde döda dem, äro riktigt jernhårda när det gäller fatiger af detta slag; de utsatte sig med sina nakna skuldror tappert för kölden, då männen hackade tänderna, oaktadt de voro klädda i uniformer och hade försett sig med öfverrockar. MUSIK. Kongl. teatern gaf i går afton Webers romantiska skådespel Preciosa, och fröken Barha TAI utförda AÅAaocevutarm 4 oe