Aftonbladet – 24 september 1856, sida 2

i sig sjelft nog; men att han befann sig ibland italienare, var mer än 08 att förorraka och autorisera: alla slag af farhågor: Det fanns i en cellaf -hans hjerna en vägg fyld med föreställningar om: Italien, på hvilken stiletter och banditer figurerade orm hvarandra med ensliga värdshus, eller förfallna hus vid hafsstranden, dit resande lockades, mördades och plundrades. ,Förbannadt otrefligt land ! framsuckade: sir John, och deri provinsläkaren nödvändigt skall: se ut som Rinaldo Rinaldinin. Klockorna från kyrkorna i Bordighera, ringande till De-Profundis och tillkännagifvande nattens-första timma; fiskrarhes röster ropande till hvarandra på afstånd; sjelfva ljudet af vågorna, som sakta slogo emot atranden, hade: någon ting ängsligt för baronetens öra. Han smög sig sakta ut ur sitt rum, gick till. kammarjungfruns: dörr, ropade henne, och: tillsade henne i en varnande hviskning att stänga och regla sin dörr, återvände derefter, läste in sig 1 sitt eget rum, och lade sig i samma.angenäma sinnesförfattning, som om han råkat ihop med en stam :röda indianer. Vi måste likväl göra sir John rättvisa. Hade han vetat och trott, att den olycka, som händt hans:dotter, var af så allvarsam natur: sor deniverkligen var, så skulle ;hans. oro öfver hansvälsklingshindrat alla sådana eländiga fårhågor:och aningar. från att uppsticka deras hydrahufvuden; men nu deremot, då sir John öfverlemnade: sig till: den öfvertygelsen, att hon: endast vrickat sin fot, och icke kunde derii finna: någon anledning: till: oro; hade han tillräckligsro att så mycket ban behagade rufva öfverj icke allenåst de verkliga olägenheterna, utan äfven de inbillade farorna i hans bes lägenbet. : Men huru :kunde han, oaktadt flera misstänkta omständigheter och doktor: Antonios:tvetydiga vinkar, ännu lefva i: en. sådan förvillelse? Svaret är enkelt. Sir John var