Aftonbladet – 24 september 1856, sida 2

ånyo finge se dylikt i något af rummen. Han stannade qvar, till dess han sett sin befallning åtlydd, tog. derefter ett ljus, och gick il envicke särdeles mild sinnesstämning in i sitt-eget rum. . Å Lucys håglöshet för att fortsätta resan följande dagen, :och det mattighetstillstånd, hvari sir John lemnat henne, föranledde honom att, då han åter var allena; med dyster aning erinra sig doktor Antonios oroande förklaring beträffande omöjligheten af hans dotters förflyttande ; och -i det han tänkte derpå, började det fasta: beslut, som han hittills närt, att icke fästa något afseende vid denna: förklaring, att vackla. Den stolte gentlemannen kände: för första gången, sedan han trädt in i; osterian, som: om den hemska :domen, att tillbringa fyratio dagar, i denna ödemark, skulle-kunha gå i fullbordan: Ett medgifvande, lika hastigt återtaget som gif: et, det är sant, ja. förkastadt genom ett-återsvar af. det innehåll, att vilja och penningar att sätta denne vilja i verkställighet: nödvändigt måste kunna :besegracallai svårigheter. :-Om; tänkte sir John, en madrass lades öfver framoch baksätet i: vagnen och hästatne kördes i gör ende, så skulle ju Lucy ligga lika säkert och. beqvämt-der, som i-sin säng: Ett förträffligt srratigenienty -utan tvifvel, men — det fanns: ännws smen, -i vägen. Oaktadt den stackars baroneten gjorde::allt hvad i hans förmåga. stodför attuicke!se verkligheten) stirrade den Honom likväl dränsigteti.. ..mnuva 210 d 208 . Under: sådana stridande tankar-beredde han sig att lägga sig. på en bädd, med en: tung suck. ensuck, framkallad icke endast :af anblicken:af; den torftiga bädden och utsigten: till en otreflig natt; andra anledningar till oro uppvaknade nu från gamla erinringar i ba netens sinne. Att han befann sig i ett främmande land, aflägsnad från sina landsmän, var