Aftonbladet – 24 september 1856, sida 1

nomgått. Jag måste åderlåta honom nu:på eftermiddagen, innan jag kom hit.n Jag är ledsen att höra det, sade sir John, något mildare. Men pi måste likvälmedge, sirjsatt det är en plikt jag är skyldig alla resande, att icke se genom fingret med denne: druckne karls oförsvarliga uppförande, RN g Ursäkta att jag afbryter er, sir. Jag:har ingen Önskan att skydda Prospero från tadel, men, tro mig, druckenhet var på intet sätt orsak till den olyckliga tilldragelsen i dag. Prospero har äldrig i sitt lif varit drucken. Jag kan med bestämdhet intyga detta, ty jag har känt honom i tre år. Dryckenskapslasten är: ganska sällsynt i dessa trakter, och våra postiljoner anses i synnerhet som mönster afnykterhet: Fråga alla uppsyningsmännen för postvagnarne, som dagligen gå från Genua till Nizza och tillbaka, och de skola säga er, som de många gånger sagt mig, att om så få olyckshändelser inträtfap denna väg, oaktadt den nästan är en ruten serie af backar och många tvära krökningar, så härleder sig detta från postiljonernas försigtighet och erkända nykterhet. Som sir Jobn icke svarade något på detta försvarstal, tog doktorn afsked med-en bugning. ng hoppas att du inte anställer något klagomål mot denne stackars yngling, pappa, sade Lucy: Jao Det skulle, som du hört, tjena till intet för närvarande, och innan karlen är uppe igen, skola vi vara ett godt stycke härifrån. Ack, pappa, sade Lucy, jag fruktar att jag inte skall kunna uthärda ansträngningen af en dagsresa på någon tid, ty jag känner mig så. svag och sönderskakad. Jag är så ledsen deröfver för din kkull, bästa pappa. Oroa dig ej för min skull, min snälla