Aftonbladet – 24 september 1856, sida 1

fenheten af doktorns sysselsättning, med ett leende, uttryckande: på en gång den högsta grad af vämjelse och förakt. Sir Johns beau idgal af. en gentlersan: var han sjelf. Icke ens för att rädda iverlden; från-undergång, skulle sir John-ha nedlåtit sig till en förrättning; som han ansett under. sin värdighet; och den many, som-kunde klistra papper öfver en springa i dörren, förrätta en Pe eller. .målares arbete, skedde det än för en Davenne, förlorade i hans ögon hvarje rättighet till högaktning och anseende, FS : nder;det sir Jobn förspilde en hel hop tankar på doktorn, hvilken icke alls tänkte på honomy bar Speranza, värdinnans dotter, in enzstor bukett, bestående förnämligast af vilda blommor, och öfverlemnade deatill doktor Antonio, hvilken, till utseendet lika belåten med sin framgång isatt klistra papper, som i att sätta upp gardiner, genast började att undersöka: och-ordna dens. Lucy, som märkte: att han endast fatte-en del af. blommorna i en vas och kastade andra ut genom fönstret; frågade hvarföre han kastade bort några af de vackraste. Emedan lukten af dessa, som ni kallar de vackraste, kunde vara skadlig för er. Jag ämnar er en bukett, som kan glädja edra ögon; icke en som parfymerar ert rum. Det är orätt när som helst att sätta luktande blommor i ett sofrum, och, de äro ännu mins dre på sin plats i ett sjukrum. Det. är icke heller: min mening att låta dessa stå här; och gående ut i yttre rummet: ställde han blomstervasen: på vett. bord, der miss Davenne kunde se den från sin bädd, i Hvad är nu härnäst. att göra ?, sade: han, gnuggande sin panna med sitt pekfinger, liksom -försökande satt; erinra sig någonting. Jo, detta var det; och vändande sig till Lucy, — pär ni van att ha en nattlampa i ert rum ?2 Då