Aftonbladet – 23 september 1856, sida 2

SE Ty 3 förklarade sir John med en harmfall suck, nätterna äro ännu kyliga, och om vi icke kunna begifva oss af om en eller två timmar, hvilket icke är säkert, skola dessa fördömda rutor qvarhålla oss här öfver natten. Men i morgon, fortfor baroneten med beslutsamhet, morgon skola vi, med eller utan glas, fortsätta resan till Nizza. Jag undrar, siro, anmärkte John tvekande, om det kan vara rådligt att lemna vagnen och sakerna ute på vägen öfver natten ? Nej visst icke,, svarade husbonden. Låt se — ifall vi blifva qvarhållna, vore det bäst att du hölle vaktivagnen med ett par pistoler. Sedan sir John sålunda uppgjort saken, om till Johns belåtenhet eller ej, kunna vi ej säga — gick han uppför atentrappan, som förde till andra våningen, hans nuvearande bostad, och fram mot Lucys dörr, men möttes på halfva vägen af miss Hutching, hvilken meddelade, att hennes fröken kände sig mycket matt och nyss tillslutit sina ögon för att försöka att sofva, hvarefter sir John, mycket nedslagen öfver dessa nyheter, som endast allt för mycket bekräftade hans farhåga att nödgas stanna der han var öfver natten, återvände till sitt eget rum. Men han hade icke varit der en qvart, innan han åter kom ut, gick ned för trappan och började vandra fram och tillbaka utanför bygnaden, styrande emelJanåt afostill yttre porten, för att kasta en svårmodig blick på vagnen och. utåt. vägen. Sedan ett förnyadt försök att komma in till dottern.: mött samma hinder som det första, gick den olycklige baroneten några dussin gånger upp och ned i salen, och begå! tig derefter till sitt eget rum, der han, nedsjunkande på en stol, högt gade, i det han rådfrågade sn klocka: Tiden står ju stilla i detta fördömda land !